Lugnet efter Lugnet

Nu kanske det kan bli lugnt i Tillväxtverket efter den senaste veckans kritikerstorm. Det blir i alla fall mindre av spabesök, vinprovningar, dyra konferenser och personalfester på Grand Hotel, eller borde åtminstone bli det.

Verkets generaldirektör Christina Lugnet avskedades av regeringen, i praktiken av näringsminister Annie Lööf eftersom Tillväxtverket sorterar under hennes departement. Det meddelade Lööf vid en presskonferens sent i går eftermiddag.

Det var ett besked som svenskarna nog väntat på. Hade man inte fattat det beslutet hade det indirekt uppfattas som att man accepterar den sortens extravaganta ledningsfilosofi som Christina Lugnet tillämpat och det uppenbara slöseri med skattemedel som verksledningen ägnat sig åt.

Förtroendet för Christina Lugnet som generaldirektör är urholkat, kraftigt naggat i kanten, enligt Annie Lööf. Det är inte bara urholkat, det är helt förbrukat, borta, puts väck.

Lugnet var kallad till departementet i går för att förklara sig, något hon uppenbarligen inte lyckades med, eftersom regeringen visade henne på dörren. I dag ska samtliga generaldirektörer som lyder under näringsdepartementet samlas till ett möte med Annie Lööf för att diskutera riktlinjerna för intern representation. Det är inte någon av de övriga generaldirektörerna som hänger löst, i alla fall inte ännu.

Vi vet inte hur det ser ut i andra myndigheter, men när strålkastarljuset riktats mot Tillväxtverket och avslöjat hur illa riktlinjerna följs där så håller sig nog övriga försiktigt på mattan. Frågan är vad som varit innan Dagens Nyheter avslöjade den regelvidriga hanteringen av Tillväxtverkets anslag. En annan av departementets myndigheter, Vinnova, har också en del att förklara även om den interna representationen inte varit fullt så vidlyftig som Tillväxtverkets.

Det har sagts och skrivits många gånger, men det måste sägas igen: den som hanterar skattemedel måste visa respekt för att det är just skattepengar och inte något som man själv tjänat ihop.

Det är en allmän sjuka, eller åtminstone risk för det, att offentliga medel "bara finns där". Hur många som jobbar i det offentliga har till exempel reflekterat över hur mycket man kostar per timme, eller hur stora overheadkostnaderna är för den egna månadslönen?

Det finns också en risk att man som chef månar så om sin personal att man kostar på "lite extra". Samtidigt har just Tillväxtverket en diffus uppgift; man behöver ta in kunskaper och erfarenheter från både växande och vissnande företag för att få underlag för vad som ger bra effekt, tillväxt. Då är det naturligtvis roligare att ägna sig åt växande näringar, som turism och upplevelseindustri till exempel.

Där gäller det att hålla huvudet kallt. De glömde Christina Lugnet.