Människan vinner över politiken

Den rollen kan bli nog så svårbemästrad, även om alla socialdemokratiska partigängare slog frivolter igår på Fotografiska museet. "Alla" var på plats, och Löfven inledde hela sitt tal med att vända sig till de före detta partiledarna, var och en i turordning. Han började med Håkan Juholt, som faktiskt var på plats, starkt nog.

När jag ser på dig och hör dig tala så tänker jag på August Palm, sade Löfven.

Han har varit en av de få som stöttat Juholt. Få andra i rummet kunde ha fällt den repliken utan att det skulle ha låtit fullständigt absurt. Och det var nästan så man kunde höra hela samfälligheten i rummet tänka: Pinsamt!

Sedan gick han igenom alla partiledare, av vilka de flesta var på plats, och tillslut pratade han också om Olof Palme. Det var som om han medvetet anknöt till dem alla för att markera kontinuitet.

Han såg till att ta sig an alla de ömma punkter som han anses ha som partiledare. Han betonade att han vill kämpa för kvinnors löner, för förnybar energi och för att Sverige ska använda sitt inflytande i EU.

Han pratade om vikten av människors frihet, och menade att frihetsbegreppet är ett gammalt socialdemokratiskt arv. Frihet från att vara utelämnade till andras väl och ve, preciserade han på den efterföljande presskonferensen.

Ursäkta, men vad är det Socialdemokraterna förespråkar, om inte att människor ska vara beroende av politikernas väl och ve, och vad de tycker? Det är politiken och politikerna som gör framtiden möjlig, säger Löfven.

Detta är nog den viktigaste ideologiska skiljelinjen i svensk politik. Socialdemokraterna anser att det är politiken som gör det möjligt.

Aldrig på tiden! Det är den enskilda människan som gör allt möjligt! Enskilda människors engagemang är så mycket större än politik. Det handlar om en inställning till själva livet, inte om ett partiengagemang. Solidaritet och lojalitet med andra går så långt bortom att vara politiskt aktiv, eller socialdemokrat heller, för den delen.

Även Löfven hade ett par uppmaningar till sitt parti, liksom Göran Hägglund (se härintill): Jag lovar att jag ska arbeta hårt. Och jag litar på er. Det finns ingen annan möjlighet än att vi gör det här tillsammans.

Det lät nästan som en vädjan. Jag tror att han då och då kommer att vakna mitt i natten efter en mardröm: Att han råkar ut för samma öde som Håkan Juholt. Med ständiga läckor och illojala partikamrater som sticker kniven i ryggen på en så fort det går.

Mycket kan man för övrigt säga om Juholt. Men att mindre än en vecka efter ett så förödande nederlag komma tillbaka och vara med på en partihändelse, vilken till råga på allt handlar om att välja ens efterträdare, vittnar om en enorm mental styrka.

Å andra sidan- det visste vi ju redan. Annars skulle han aldrig ha överlevt hösten.