- Senaste nytt
- Ledare BLT
- 2012-03-01 00:01
Skriv ut
Något har utmanats
I går kunde man höra på radion, att Kulturhuset i Stockholm präglats av en "tråkig stämning" under dagen. Den konstnärlige ledaren för barn och unga, rapporterades det i Dagens Nyheter, har rensat ut Tintinserien ur hyllorna på ett bibliotek eftersom han tycker den är rasistisk.
Han har bett sin personal att undersöka om det finns flera böcker i hyllorna som, enligt honom, inte borde stå där, skrev DN igår.
Under dagen gick Kulturhusets chef ut och satte stopp för dessa fullkomligt vansinniga idéer. Det är givetvis det enda rätta, men det hjälper inte.
Kvar dröjer sig en obehaglig känsla av att principen om det fria ordet på allvar har utmanats. Det skulle ha varit allvarligt var det än hade inträffat. Men detta är inte vilken institution som helst. Det är en av de mest tonsättande kulturinstitutionerna i Sverige. Och där har en konstnärlig ledare ägnat sig åt verklig, och oförblommerad censur - i ordets ursprungliga bemärkelse.
Biblioteken måste alltid fungera som ett nav för öppenhet och det fria ordet. En chef för en sådan inrättning har ett självklart ansvar att försvara detta fria ord. Ett bibliotek är inte någon chefs enskilda kungadöme. Och ett kulturhus värt namnet måste vara en självklar inrättning och en ledstjärna för det fria ordet.
Diskussionen återkallar en annan händelse: Den ett och ett halvt år gamla historien om dansföreställningen Streetdance – celebration of womanhood. Föreställningen hade feministisk udd och citerade Koranen. Efter kritik valde Kulturhuset att ställa in den föreställningen. Vad är det egentligen för stämningar som råder på Kulturhuset, detta så kallade flaggskepp i svenskt kulturliv?
Frågan om censur kan och ska också vändas mot Folkets Bio i Lund som har valt att inte visa Liten Skär och alla små brokiga för att den skulle spegla stereotyper. Också ett beslut som kraftfullt måste ifrågasättas.
Denna ryggmärgsreflex - att ta bort och försöka förtiga - är ett tecken på något svagt i vårt samhälle. Den visar inte alls någon beslutsamhet, bara en enda stor ängslan och ett tassande kring svåra frågeställningar. Den är dessutom både förminskande och fördummande, då den talar om för oss, att vi inte är män och kvinnor nog att tänka själva. Den förminskar själva demokratin.
Som privatperson kan man nog ha synpunkter på Tintin i Kongo, men ingen bibliotekschef i världen ska tala om för den enskilde att detta album inte får läsas. Eller, för den delen, att en film inte bör ses. Då är vi snabbt tillbaka till trettiotalets diskussioner om "urartad konst".
Och vi har inte fått den fantastiska förmånen att födas i ett fritt samhälle, bara för att dessa friheter ska slarvas bort!
Sylvia Asklöf Fortell
Inga-Lena Fischer
