Odla ditt klasshat!

Nu har fokus hamnat på Saltsjöbaden, IRL, in real life, det vill säga i verkliga livet.

I helgen anordnades nämligen en bussresa till Saltsjöbaden av organisationen Allt åt alla. Syftet med bussresan var att visa upp Saltsjöbaden och de människor som bor där. Meningen med denna överklassafari var enligt arrangörerna att visa vilka dessa människor är som "skor sig på vår bekostnad".

Man ville påvisa ilskan hos vissa människor och trycka på den, i realiteten elda på hatet mot överklassen "som plockar ut pengar ur vårt gemensamma”. Olika reportage och debatter kring resan har visat att man lyckades med syftet. Arrangörerna har sagt att ”det var många som uppskattade resan och tyckte det var roligt, mycket positiv respons".

Det säger ju en del om vilka som fanns med på "safarin", mer om dem än om människorna i Saltsjöbaden.

På ett ställe stannade man bussen på en namngiven gata där det bodde tretton familjer. Guiden berättade att fem av dessa arbetar som riskkapitalister och på gatan bor också ”de som smiter från skatten och ägnar sig åt ekonomisk brottslighet”.

– Trafikbrott är vanliga. I det här området bor människor som tycker om att köra fort, gärna berusade, både med bil och båt...

När resenärerna steg på bussen fick de engångskameror så att de skulle kunna fotografera under resan. Det måste ha sett särdeles märkligt ut med en grupp människor fotograferande på ena sidan villastaketet och de boende på andra sidan staketet också med kameror.

En stilla undran: visst ska vi diskutera orättvisor i samhället, men vad hjälper det debatten om man avhumaniserar människor och betraktar dem som djur, vilket ordet safari indikerar? Får vi en sansad diskussion med ett sådant beteende?

Jag undrar vad som skulle ske om man ordnade en ”safari” till Rinkeby eller Fisksätra, stannade bussen och gjorde en likande beskrivning: på den här gatan bor så och så många människor som uteslutande lever på våra gemensamma tillgångar, utsugare och parasiter. Många av dem ägnar sig åt kriminalitet...

Jag garanterar att det hade blivit ett ramaskri, en helt omöjlig tanke, helt enkelt. Jag tror inte att den mest extremnationalistiska organisation ens skulle komma på idén, men i vänsterkretsar är det "roligt och ger positiv respons".

Sedan när började vi betrakta varandra som speciella djurarter, värda att beskåda på safari? När lämnade vi det demokratiska samtalet kring våra gemensamma problem, för att åka och ställa sig utanför staketet hos inte ont anande människor? Ett kul jippo i den ena sidans ögon, på den andra sidan en känsla av ett illa dolt förakt, ett smygande hot.

Oavsett vilka människor som drabbas, föses ihop i en grupp, avhumaniserade under rubriker som borgare, överklass, invandrare, bidragstagare eller något annat, fråntas rätten att ses som individer, människor av kött och blod, med sorger och glädjeämnen, besvikelser och drömmar.

Det är första steget på en farlig väg, snubblande nära avhumaniseringens minfält: muslimer, romer, judar...