- Senaste nytt
- Ledare BLT
- 2012-09-15 00:01
Skriv ut
Olämplig presskonferens
Presskonferensen i går med Martin Schibbye och Johan Persson blev en märklig tillställning. Faktiskt, en utav de märkligaste presskonferenser som jag har avlyssnat på mycket länge.
ABF-huset i Stockholm verkar ha varit fullsatt, av de smattrande applåderna (!) att döma. (Applåder är inte precis vanliga på en presskonferens.) I en timma satt de på podiet och svarade på frågor.
Muntorra och med gråten i halsen fick de inträngande och detaljerade frågor om vad de hade varit med om vid tillfångatagandet, innan de forslades från öknen in till staden och om tiden i fängelset. En journalist ställde den föga finkänsliga frågan om hur det var att bli skenavrättad, och den frågan fick svar.
Själv tänkte jag på torsdagskvällens Uppdrag granskning, där en av deras medfångar, en britt, blev torterad i fängelset genom att han tvingades att krypa på alla fyra över vassa stenar och hur han blev bränd med cigaretter. Ärren på hans ben var fortfarande synliga.
Vem vet vad Johan Persson och Martin Schibbye varit med om i Etiopien? De lider med största sannolikhet av posttraumatiskt stressyndrom och har förmodligen inte någon distans till vad de har gått igenom under detta år. Vem skulle ha det? Ett skeende av det slag som de har varit med om bidrar ofelbart till att man omvärderar stora delar av sitt liv.
Den här presskonferensen var inte bara olämplig, den bröt dessutom mot en av journalistikens egna grundregler: Man ska inte intervjua en människa i chock. Visserligen är de själva journalister och ska kunna spelets regler, men i en situation som denna skulle jag nog hävda att varje person främst är människa, och först på andra, tredje, fjärde eller tionde plats är journalist.
Någon borde ha avrått dem från att ge den här presskonferensen, som inte på något vis var repeterad. Svaren var helt uppenbart levererade under stress och som om de återupplevde det som de har varit med om. (Och något annat vore konstigt.)
Sen bryr jag mig inte i det här läget riktigt om vad de har för politiska grunduppfattningar. Det är definitivt beklagligt och rentav förkastligt om de har givit sig in i Ogaden med en förutfattad mening om vad de ska hitta där. För det är onekligen det intrycket man får när man hör klipp från deras dokumentation.
Men de borde ha skickats till en traumaenhet istället för upp på ett podium.


