Perspektiven förfärar

Norge är kanske vårt allra närmaste grannland. Vi har en språklig, politisk och social förståelse mellan oss som finns sedan urminnes tid. Vi lider med norrmännen.

Varje öppet samhälle lever med risken för självrättfärdigat våld. Just den här gärningsmannens motiv är en grumlad föreställning om världsordningen. Hans idé om att krossa den världsordningen står, i hans tycke, över andra människors rätt till liv och lycka. Hans grandiosa självbild talar om för honom att han har ett uppdrag – att vrida klockorna rätt igen. Kosta vad det kosta vill.

Kampen mot terrorism i organiserad form har dominerat vår värld i snart tio års tid. Institutioner och säkerhetstänkande har inrättat sig efter den kampen - att leta efter grupper. En våldsbenängen organisation lämnar förr eller senare någon form av spår efter sig, elektroniska eller andra, som kan fångas upp av säkerhetsapparaten.

Mördaren i Norge var, som det förefaller just nu, ensam. Hur skyddar man sig mot sådant?

Svaret är att det inte går. Men det innebär inte att friheten i samhället ska snävas in. Det innebär inte, att vad som helst bör vara tillåtet för att få tag på dessa enskilda galningar. Tvärtom, vi som vill leva i ett fritt samhälle med tolerans mot andra, och med demokratisk dialog som grund, har ett ännu större ansvar att fortsätta att vara öppna och toleranta.

Demokrati är något man övar upp. Ungdomarna på Utøya var i full färd med att öva sig. Vi i Sverige får inte stänga den träningen ute, på grund av rädsla. Lika fullt gör vi det, genom att förneka partier tillträdelse till ungdomarnas viktigaste plats, nämligen skolan. Istället borde vi släppa in partier och åsikter i skolan, och rejält ta de åsikter vid hornen, vilka hotar det öppna samhället.

Arbeiderpartiets Jens Stoltenberg har denna helg utmanats med den svåraste uppgift en statsminister kan få: Att hantera en kris så enorm att den kommer få efterdyningar för åratal framöver i det norska samhällslivet. Kanske för decennier. Han har fullföljt sin uppgift på ett imponerande vis.

Varje demokrat måste stå vid den norske statsministerns sida när han säger, att våld och hot om våld bara kan mötas med ännu mer öppenhet och demokrati.

Händelserna visar också på en viktig sak: Man ska akta sig för att spekulera innan man har fakta. Våldsverkare finns i alla kulturer och i alla religioner. Bara för att denne ogärningsman menar att han är kristen, är inte alla kristna ogärningsmän.

Sen en annan sak: Hur lång tid skulle det tagit för polisen att ta sig ut till ett ungdomsläger, någonstans i Blekinge skärgård? Perspektiven förfärar.

Sylvia Asklöf Fortell
Inga-Lena Fischer