Rödgröna drömmen lever

Det är kanske inte så konstigt att Jonas Sjöstedt talar så engagerat och så självklart om en kommande rödgrön regering efter valet 2014. Han vet att det är det enda sättet som partiet skulle kunna få någon form av inflytande över Sverige och landets utveckling.

Han måste förmodligen säga så för att ge den överförtjusta partimedlemmarna vad de vill höra efter valet av honom under ovationsartade former på kongressen 6 januari. Nu ska Vänstern ta sin rättmätiga plats i svensk politik, är nog drömmen i alla fall. Nu ångar han på som om en valseger 2014 är fullständigt självklar och han börjar också ställa villkor.

Vänsterpartiet kräver inflytande över energipolitiken. Om Stefan Löfven, Socialdemokraternas nye ledare skulle hörsamma Folkpartiledaren Jan Björklunds invitation till överläggningar om energipolitiken, och om regeringen och Socialdemokraterna skulle komma överens, då ska den överenskommelsen rivas upp är Sjöstedt bestämda besked.

Detta trots att han vet att svenska företag bara önskar en enda sak av energipolitiken: långsiktigt garanterad tillgång på el. Att hota med att riva upp en eventuell blocköverskridande överenskommelse blir ju direkt kontraproduktivt. Men någon sådan överenskommelse finns inte - än.

Sjöstedt talar om en rödgrön regeringsplattform som den självklaraste sak i världen, som om det skulle vara en given lösning inför valet. Frågan är vad Miljöpartiet och Socialdemokraterna säger om det? Samtidigt slår Sjöstedt fast att "tiden som stödhjul till Socialdemokratin är slut".

För att det sturska budskapet ska bli en realitet krävs att Vänsterns blir rejält mycket större och hotar Socialdemokratin som socialismens budbärare i landet. Då måste man stilla fråga: hur troligt är det?

Miljöpartiet har sedan valet helt slutat tala om ett rödgrönt regeringsalternativ inför nästa val. Inte så konstigt, eftersom den ursprungliga avsikten var att MP skulle samarbeta enbart med Socialdemokraterna. Att Vänstern kom med på vagnen gillades aldrig riktigt av Miljöpartisterna.

När nu Sjöstedt så klart uttryckt att miljöfrågorna och feminismen är de viktigaste frågorna för Vänstern står han ju som en uttalad konkurrent till Miljöpartiet om de gröna rösterna.

Ytterligare en fråga som man kan fundera över är i vilka geografiska områden som Vänsterns kommer att skörda lagrar. Med största sannolikhet i Norrland, som av tradition är en starkt röd landsända. Men samtliga partiers viktigaste uppgift är ju att locka väljare i storstäderna. Hur utfallet för Vänstern blir där är skrivet i stjärnorna.

När till och med Socialdemokraterna har problem att locka väljare i storstadsområden, så lär det inte bli lättare för Vänstern. Man må parentetiskt också fundera över vilken lockelse Stefan Löfven utgör på "Stureplansväljarna".

Sjöstedt talade i går vid en träff med riksdagsjournalisterna om att partimedlemmarna efter valet kommer att få rösta om en framförhandlad regeringsplattform. Godkänner medlemmarna den så går partiet in i regeringssamarbete, om inte blir det opposition, enligt Sjöstedt.

Men vore det inte bättre att - i god tid - diskutera den där eventuella regeringsplattformen före valet? Nog borde väljarna få veta vad de i så fall röstar på? Vi måste ju i god tid få veta om ett rödgrönt alternativ alls existerar i sinnevärlden.

Ett stalltips är att Vänstern kommer att fortsätta i opposition även efter valet 2014. Men mycket beror på vilken väg Socialdemokraterna väljer, med eller utan Jonas Sjöstedt?