Så har Blekinge tagit farväl

Parkeringsvakterna gjorde sig icke besvär. Erik Dahlberg vakade över havet av bilar från sin upphöjda plats invid residenset. Om det brukar pratas om parkeringsproblem på Trossö fick det sitt utropstecken i går. Det var knökfullt av bilar ända ut till vattnet framför bastionen. Alla var där.

De kommo från öst och väst, för att citera en gammal frälsningssång, men så mycket längre söderifrån var det knappast möjligt att komma, möjligen från nord. Visserligen räknade nog landshövding Gunvor Engström med att det skulle komma många, men inte såå många. Kön räckte nerför residensets trappa och en bra bit neröver Vallgatan mot vattnet, och så såg det ut från klockan 15 till framåt 18-tiden. Alla var där.

Nåja, inte riktigt alla blekingar, men väldigt många. Vid ett sådant tillfälle, en officiell mottagning är det många som känner att man bör representera, plikten kallar, så att säga. Men i går vara alla där därför att de verkligen ville tacka Gunvor Engström för hennes tre år i vårt lilla län. Det sorlades och skrattades och kramades, men bakom alla leenden fanns ett tyst beklagande. Det är sannerligen en stor förlust för Blekinge att Gunvor Engström nu går vidare till nya uppdrag.

Det har varit roliga år, stormiga år och alldeles säkert lärorika år. Från att ha sett Blekinge som en avsides liggande landsända har Gunvor Engström helt ändrat uppfattning. Blekinges läge mitt i en dynamisk Östersjöregion ger oss möjligheter som vi måste utnyttja. Visst, vi har en alldeles enastående natur, men den betalar inga skatter om vi inte lyckas "slå mynt" av denna givna tillgång - året runt. Det är en stor utmaning, men en spännande sådan.

Den som träffat Gunvor Engström vet att den som beklagar sig eller säger att det ena eller andra innebär svårigheter som man inte kan göra så mycket åt, får blixtsnabbt frågan: varför inte det, då? Samtidigt har vi ständigt fått veta att det här länet är fullt av engagerade människor och entreprenörer med idéer som öppnar möjligheter. Det är bara att jobba på, att lyfta blicken. Det är inte bara naturen som ger utveckling.

Det är inte alla som gillar Gunvor Engström. Hennes oförvägna optimism och vana att ständigt ifrågasätta invändningar har inte väckt entusiasm i alla läger, det kan inte förnekas. Mycket av den tysta eller uttalade aversion som har funnits har mest haft politiska grundtoner. Det röda Blekinge har haft svårt att acceptera en så etablerad näringslivsprofilerad representant för borgerliga idéer som Gunvor Engström är, även om hon aldrig uttalat sig partipolitiskt.

Men hon har också lyckats väcka många tövande, få dem att tro på sina idéer, att gå vidare med projekten, att inte låta sig nedslås. Man kan om man vill och frågan är om inte många i själen rödtonade blekingar ändå tagit denna nyfikna, engagerade och oftast entusiastiska landshövding "till nåder".

Nu gäller det att se framåt. Alla talar väl om utveckling men det är inte många som gillar förändring, särskilt inte om det berör en själv.

Det är här utmaningens kärna ligger. Se möjligheterna. Utveckla företagen. Starta nya. Ta nästa steg. Inte slå oss till ro. Tro på vårt lilla landskap också i en kommande storregion. Blekinge består och det hänger på var och en av oss vilken framtid vi skapar för oss själva och varandra.

Tack Gunvor för din outtröttliga optimism och ditt stora engagemang! Om du har ont i fötterna efter att ha stått i tre timmar så vet att går det över. Värre är det med saknaden. Den delar du med många av oss.

Men både du och vi går nu vidare. Önska oss lycka till!