- Senaste nytt
- Ledare BLT
- 2012-08-27 11:11
Skriv ut
Sådan känslokyla är rent vansinne
GÄST PÅ LEDARSIDAN || Breivik döms till livstids fängelse. Han småler. Släpper loss en sista provocerande markering mot de anhöriga i rättsalen. I varje liten del av hans intetsägande ansiktsuttryck växer små ondskefulla frön. Blicken är uttryckslös. Han är en robot som saknar mänskliga drag.
Ändå analyseras hans handlingar som om dessa vore baserade på en ideologiskt grundad intellektuell konstruktion. Som om massmördaren är en nyckelperson i en universell politisk rörelse. En nyckelperson som spelade Wold of Warcraft 7-17 timmar om dagen?
Han ges epitet högerextremist. Men, genom att lägga in termen höger inom ramen för hans gärningar, kletas dessa på ideologier som inte har det minsta beröringspunkt med det massmördaren har gjort. Massmördaren, i min värld, är inte högerextremist, inte vänsterextremist utan en kallblodig extremist i dess mest ondskefulla form, en ynklig massmördare.
En person som skjuter små barn i ryggen. En person, som med all sannolikhet, skulle ha begått samma brott i klasskampens namn om han fått för sig att läsa om Josef Stalin i lekskolan. En person som har burit på hat hela sitt liv och i pauserna av sitt maniska tevespelande tagit varje tillfälle att odla det än mer. Det primära tycks ha varit att släppa loss vreden – oavsett tid, rum och orsak.
Det talas om att massmördaren är borta men att hans idéer lever kvar. Jo, världen kommer inte att rensas på knäppskallar bara för att den värsta av dem alla sitter i fängelse. Men att ta dessa idéer, och hjärntvätta sig själv så till den milda grad, är något som ligger långt bort ifrån det mänskliga.
Reaktionen på denna omänskliga handling är att ingen frisk människa kan utföra den. Att koppla bort all empati så totalt är ett tecken på vansinne.
Sedan hur detta vansinne definieras ur ett rent lagrättsligt perspektiv är givetvis en annan sak. Diskussionen om vård eller fängelse är komplex, inlindad i rättstatens säkerhetsmekanismer. Men det finns en slutsats som är enkel. Det viktigaste är att denna massmördare aldrig någonsin tillåts andas luft, genomsyrad av frihet igen. Om vägen dit går genom en vårdinrättning eller en fängelsecell är sekundärt. De anhöriga får genom domen en liten skärva av ett avslut. Men avslutet kommer aldrig att bli helt.
Hur många ondskefulla frön som sås kommer historien aldrig att förändras. Roboten blir aldrig mänsklig. Och inget blir för de anhöriga som det var innan den där dagen den 22 juli 2011.
Anders Olsson
är bördig från Bräkne-Hoby och arbetar i riksdagen som politisk sekreterare
OBS! I måndagens tidning är Anders text vinjetterad som "replik" - det är fel. Vi ber om ursäkt för det inträffade.



