Sillbrist till midsommar?

Nog är det dramatiskt att bli utan sill till midsommar. Det vilar en lätt krisstämning i de blekingska hushåll som nu planerar för kommande veckas sillbord. Det kan finnas en liten chans att några av våra fiskare hinner gå ut innan det blir för sent för inläggningsentusiasterna.

Det finns tre olika sillkvoter, en så kallad kustfiskekvot för de minsta båtarna och de som ägnar sig åt snörpvadsfiske till exempel. Den är i år på 656 ton och den kvoten är uppfiskad och därmed är det fisket stoppat, vilket Havs- och Vattenmyndigheten meddelade 31 maj.

Men det finns också trålare som fiskar sill. De får sin tilldelning ur den "stora sillkvoten" som alla silltrålare delar på. Därutöver finns en regionalkvot på 3 900 ton, som är uppdelad på de enskilda silltrålare som har hemmahamn i Östersjön.

Då kunde man tänka sig att silltrålarna skulle kunna fiska, särskilt nu till midsommar. Det är inte så många blekingska trålare som fiskar sill till konsumtion. Flera har valt att göra underhåll på sina båtar just nu, ett illa valt tillfälle. Sedan gammalt vet vi också att fiskare tar paus bland annat för skolavslutningar, vilket kan vara förståeligt.

Men det borde ju vara attraktivt att under våren spara lite av sillkvoterna till dessa dagar eftersom konsumenterna nog är beredda att betala både en och två kronor mer på kilot för midsommarsillen, men det verkar inte vara en insikt som har drabbat sillfiskarna, i alla fall inte ännu.

Kustkvoten, som andel av den totala sillkvoten måste ökas. Från början, 2007, var den 900 ton och regionalkvoten 15 000 ton, men eftersom hela den nationella kvoten minskat har även kust- och regionalkvoterna sjunkit eftersom de räknas som procent av helheten.

Här borde myndigheterna, läs Havs- och Vattenmyndigheten och Jordbruksverket inse att kvotandelarna för det småskaliga fisket måste öka. De stora silltrålarna i Östersjön klarar sig bra men deras sill går mest till fiskmjöl. Så kvoterna måste delas på ett annat sätt om man ska få trovärdighet i snacket om att värna det kustnära fisket.

När det gäller sillen står det småskaliga fisket utan stöd. Fiskarfacket månar om de stora silltrålarna och deras kvoter och i förlängningen går det ut över vår midsommarsill. För det här är ett problem som i princip bara drabbar Blekinge och Kalmar. Havs- och Vattenmyndigheten är numera bara en miljömyndighet och Jordbruksverket kan inte ens stava till främjande av yrkesfisket.

Till det har vi en "fiskeminister", Eskil Erlandsson (C) som inte ens trampar vatten, har bara skog och jord i huvudet. I EU slåss han för det småskaliga fisket vid Afrikas kust, men glömmer det svenska.

Det verkligt stora problemet inträffar när vi inte längre har några fiskare alls som kan ta upp sillen åt oss. För här duger inte den stora, ledset rödögda dansksillen!