Skugge har rätt

De tre månader du tar upp och gör till huvudtes istället för latheten, är ett betydligt mycket mindre problem än det faktum att ungdomar anser sig ha rätten att jobba när det passar dem, alternativt inte alls. Någon enda gång kanske man, som Skugge, skall säga som det är? Verkligheten: 5000 kronor per månad från Arbetsförmedlingen för att göra ingenting, eller 5000 kronor för en praktikplats. Svåra val?

Vänligen

Patrik Olsson

PS. Ungdomar förresten, är man verkligen per definition ungdom upp till 26 års ålder?

Svar: Jag hade ju en del "lathetsexempel” ur verkliga livet i min ledare, missade du det? Men kommer man inte in på arbetsmarknaden i början av sitt liv är risken stor att man aldrig kommer in. Du tror tydligen också att många unga är arbetslösa därför att de är lata. Ja, kanske en del, men inte alla.

Visserligen pekar alla siffror på arbetsmarknaden åt rätt håll just nu, men det löser inte problemet för dem som inte ens har godkända gymnasiebetyg. Den gångna veckan anmäldes 11 323 nya platser till arbetsförmedlingarna. Det är 1 041 fler än veckan innan och 5 113 fler än motsvarande vecka i fjol.

Men det räcker inte. Ett annat mycket stort problem är ju den förfärliga tremånadersregeln. Det innebär ju att en ung människa "måste" vara arbetslös i tre månader innan Arbetsförmedlingen kan hjälpa till med en praktikplats och då är risken är att en arbetsgivare inte vill vänta. Det har vi har flera bevis på. Det handlar om ersättning, försäkring med mera som praktikanten måste ha. Om de inte var lata innan så hinner de ju bli det på tre månader, eller hur?

Ta bort tremånadersbromsen! För jag tror att varje människa vill jobba och försörja sig, kort sagt få ett eget liv vare sig man är över eller under 26. Lat kanske man blir när samhället signalerar att man inte behövs.

Vänligen

Inga-Lena Fischer