Stinkande gegga i Malmö

I skrivandets stund, fredag kväll, är det fortfarande lugnt i Malmö. Det har varit lugnt hela dagen, och tack och lov för det, medan tusentals poliser har kommenderats till platsen för att avvärja bråk. Det beräknas kosta femton till tjugo miljoner kronor av våra gemensamma skattepengar, detta enligt Skånepolisens ekonomichef.

Men oavsett hur fredagskvällen och lördagen avlöper har Malmö stad skaffat sig en fläck på sitt rykte som kommer ta lång tid att arbeta bort. Kommunalrådet Illmar Reepalu (S), som från början ville stoppa tennismatchen på grund av kriget i Gaza (Sydsvenskan, 20 februari) har nu velat få det att se ut som om det handlar om tennisspelarnas säkerhet. Något han återupprepar i Svenska Dagbladet, 5 mars.

”Min personliga åsikt är att man inte ska spela någon match överhuvudtaget mot Israel i det här läget” säger han i Sydsvenskan från 20 februari. Och så gör han sig till uttolkare för den del av Malmös befolkning som kommer från Mellanöstern. ”Det här är inte en match mot vem som helst. Det är en match mot staten Israel.”

Vad, exakt, betyder det? Betyder det att det är mer legitimt att demonstrera mot Israel, en demokrati, än vad det är att demonstrera mot rena rama diktaturer, när Sverige möter sådana i olika idrottsevenemang? Och varför i så fall? Illmar Reepalu borde veta att han som kommunalråd inte ska föra utrikespolitiska frågor, ändå gör han det. Med övriga Socialdemokraters goda minne får man förmoda, av de uteblivna reaktionerna att döma.

Nu känner sig den judiska befolkningen i Malmö inte säker. Det är inte märkligt, med tanke på att exempelvis synagogan i Helsingborg har varit utsatt för attentat två gånger tidigt i januari, och att en lugn demonstration för Israel och fred i Mellanöstern för ett antal veckor sedan fullständigt höll på att urarta när den bemöttes av äggkastning och glåpord.

Men det värsta av allt är alla politiska avarter som har krupit fram från under den sten som Illmar Reepalu ryggradslöst har lyft på, genom att ingripa i hur matchen ska spelas: Vänsterextremister och högerextremister i en osalig blandning, kryddat med våldsamma anti-israelpalestinier.

Visst måste man förstå att palestinier känner både sorg och frustration över situationen i Gaza, men att ta ut detta över tennisspelare och en oskyldig judisk befolkning i Malmö är inte rimligt. Ingendera av dessa parter representerar den israeliska staten, vilken palestinierna säger sig vilja demonstrera emot.

Tillslut har vi också de nyttiga idioter som från början drog i gång nätverket Stoppa Matchen. Detta säkert utan att helt och hållet greppa vartåt det skulle barka.

För det är trots allt svårt att tro att arrangörerna räknade med att högerextremister från Karlskrona skulle falla in i leden för att kämpa mot den "israeliska imperialismen".

Men det var det som hände, och nu har hela historien förvandlats till en enda stinkande smörja, till stor skam för Malmö stad.

Man kan åtminstone hopppas att Illmar Reepalu - som öppnade portarna för allt detta genom att inte kunna hantera politiska påtryckningar - skäms. Riktigt rejält.