Stolt men skäms ändå

Kan ske inte så konstigt, eftersom alliansregeringen beslutat att utnämna 2012 till minnesår för Raoul Wallenberg. Folkpartiledaren Jan Björklund inledde sitt sommartal i Göteborg, inte som vanligt i Marstrand, med att påminna om det unika beslutet i USA:s kongress 1981.

Raoul Wallenberg förklarades då vara amerikansk hedersmedborgare. Det hade bara hänt en gång tidigare och den gången var det Winston Churchill, legendarisk brittisk premiärminister under andra världskriget.

Men stoltheten grumlas. Björklund sade sig skämmas som svensk över den flathet som den dåvarande svenska statsledningen visade under årtionden kring Wallenberg öde.

"Den socialdemokratiska regeringen med statsministrarna Tage Erlander och Olof Palme i spetsen undvek att driva fallet med någon som helst energi, därför att det skulle försvåra relationen med Sovjet. Sverige böjde sig för diktaturen.”

Ja, men man vill drista sig till att påminna Björklund om kollegan i regeringen, utrikesminister Carl Bildt (M), som nu har anmälts till konstitutionsutskottet, misstänkt för ministerstyre. Bildt har i ett brev till kronofogden uppmanat myndigheten att inte genomföra en försäljning av en fastighet i Stockholm med vissa ryska intressen, eftersom det skulle skada våra relationer till Ryssland. Kanske inte ett ärende av samma dignitet, men ändå en tendens att böja nacken inför rysk irritation.

I övrigt var det också välkända tongångar: ändra las, avskaffa värnskatten och sänk bolagsskatten. A-kassan ska göras obligatorisk. Längre ingångslöner kombinerat med utbildning är rätt väg och han harangerade Stefan Löfven för att denne hade gått före i den frågan när han var ordförande i IF-Metall.

Att han talade om skolan förvånar inte, däremot att han var så kortfattad i frågan. Han menade att det visst är meningen att skolan har blivit mer krävande. Om eleverna inte anstränger sig mer i skolan får vi inga bättre resultat. Men det är inte för tillväxtens skulle det är viktigt att skolan utvecklas. Ett misslyckande i skolan bidrar till att skapa klyftor och utanförskap.

Han ägnade sitt tal främst åt krav på ökade resurser till forskning, men är precis som tidigare helt fixerad vid elitforskning och att denna elitforskning tydligen bara kan ske vid de stora universiteten och högskolorna. Låt oss bara i alla enkelhet påpeka att även vid mindre högskolor, de som så föraktligt benämnts bygdehögskolor, finns forskning på elitnivå. Där behöver folkpartiledaren nyansera sig.

Det andra stora ämnet var behovet av stora satsningar på infrastrukturen, både nytt och underhåll. Han anser att investeringsramen måste öka med några miljarder varje år. Där vet vi att regeringen kommer att satsa, både på forskning och på infrastruktur. Det har stått klart sedan länge inför förhandlingarna på Harpsund när höstbudgeten ska jobbas fram.

På en punkt tror vi att Björklund har fel. Han nämnde Socialdemokraternas opinionssiffror och kom så in på Stefan Löfven sits inför valet 2014.

"Tro mig – Stefan Löfven är rädd för två saker just nu – det ena är att gå till val 2014 utan ett rödgrönt gemensamt alternativ – och det andra är att gå till val 2014 med ett gemensamt rödgrönt alternativ.

Men, Jan Björklund, det rödgröna alternativet är dött och Socialdemokraterna kommer högst troligen att gå till val enbart på sitt eget program.