Tack för den sågningen!

I förkylningens hårda grepp tog jag mig ändå igenom tidningsskörden och tog mig an DN:s kulturbilaga. Döm om min förvåning när jag hamnar på ett uppslag med rubriken "När ska det röda rinna av kulturens fana?” under fanor där den röda färgen så sakta förefaller rinna av.

Det var naturligtvis en text omöjlig att förbigå. Vi har till och från på ledarredaktionen suckat över att det bara är rödfärgade människor som har rätt att diskutera kulturpolitik, eller rättare sagt, att det bara är de som kan diskutera kulturpolitik rätt.

Det räcker med att nämna kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths (M) namn i vissa sällskap för att få igång ett närmast samfällt fördömande av alliansens kulturpolitik. Samtidigt tar man gärna ut svängarna åt Folkpartiets håll och dess ledare Jan Björklund för hans ”kadaverpolitik” på skolans område.

Därför var det med stor fascination och stigande förtjusning jag läste författaren Bengt Ohlssons text där utgångsfrågan var om det går att vara kulturutövare i Sverige och samtidigt ifrågasätta vänstern?

Han utgår från den hetsiga debatten kring förändringen av Slussen i Stockholm, men tänker också några steg längre. Han undrar stilla om det bara är vänstern i bred mening som kan känna empati, tänka de goda tankarna och ha den "rätta" inställningen till dagspolitiken.

Det vore dumt av mig att försöka återge texten, men den är sannerligen uppfriskande för en politiskt intresserad person som ofta ställt sig frågan varför vänstermänniskor alltid anser sig ha rätt och att det bara är de som kan ha rätt. Uppenbarligen har Bengt Ohlsson hamnat i samma bryderi. Jag rekommenderar verkligen en läsning av texten. Den återfinns på DN.se om de som inte har Dagens Nyheter ändå vill läsa.

Jag antar att han inte kommer att stå oemotsagd. Han har ju svurit i de "rättänkandes" kyrka, om liknelsen tillåts trots mångas avståndstagande från religionens berättigande. Han kommer förmodligen att betraktas som en svårartad avfälling. Eller kan han möjligen locka fram andra tvivlare som hukar i det tysta?

Vi har på den här sidan länge frågat oss om det bara är vänstern som har mandat på att uppröras över vanvård av äldre, hårda och stundtals felaktiga beslut av myndigheterna och till exempel fusk med assistansersättningar?

Det säger sig självt att om människor samfällt vänder sig mot en "omänsklig högerregering" så kommer den ju inte att bli omvald. Därför bör man nog balansera sina fördömanden. Regeringen blev omvald. Med fler röster än i valet 2006.

Det är självklart bra att olika uppfattningar bryts mot varandra, ett önskvärt tillstånd som alls inte ska ifrågasättas, men att den ena eller andra uppfattningen ska ha monopol på sanningen är inte befrämjande för utvecklingen.

Om vänstereliten inom kultursektorn öppet kunde erkänna att det inte är fult att tjäna pengar vore mycket vunnet. Det är ju ändå det alla strävar efter, höger eller vänster lika.