Tuvan och lasset

Grekland är ett svårskött pastorat. Inte heller efter gårdagens val vet man egentligen vad som nu väntar: ska Syritza eller Ny Demokrati bilda regering? Det kan dröja innan landet har en ny regering över huvud taget och innan man vet vad den vill.

Blir det utträde ur eurogemenskapen och i förlängningen kanske också ur EU? Kommer denna lilla tuva, med futtiga två procent av EU:s omslutning, att stjälpa hela det stora eurolasset? Kommer Europa att gå mot mer av federalism och överstatlighet för att få kontroll över misskötsamma regeringar eller rämnar unionen i sina nationella fogar?

Frågan är i första hand om långivarna ska låta beveka sig till nya eftergifter för att inte utlösa en förödande kedjereaktion. Grekerna själva vill ha kvar euron, alltså kakan, men samtidigt äta upp den, d v s ta emot ännu mer stöd. Helst utan att göra så värst mycket åt långivarnas reformpaket. Samtidigt flödar kapital och människor ur landet då många fruktar en allvarlig devalvering om Grekland lämnar euron. Chansen att få rätsida på ekonomin minskar för var dag.

De som röstat på det hastigt uppstickande vänsterpartiet Syritza utgår nog ifrån att långivarländerna spelar bluffpoker och inte vågar överge Grekland. De har troligen rätt.

I bakgrunden avvaktar G 20-gruppen, som möts i Mexico idag, för att ingripa på global nivå och hindra en grekisk statsbankrutt som annars kunde sprida sig till världsekonomin i dess helhet. Brittiske premiärministern David Cameron sägs agera kraftfullt för globala aktioner och Barack Obama har offentligt peppat Europa att agera. Kina och Indien deklarerar sin oro. De befarar alla följder även för länder utanför euroområdet.

Hela EU är i gungning. De oroande tecknen är flera. Det verkar trögt att få medlemsstaterna med på en gemensam europeisk finanspolitik. Angela Merkel, hela Europas Mutti, vill på sina väljares vägnar inte skjuta till mer pengar i form av gemensam europeisk bankgaranti eller EU-obligationer. Tysklands finanspolitiska råd rekommenderar å andra sidan att man bygger upp en skuldavskrivningspakt. Merkel kan tvingas dit.

Högerradikalism och protektionism sprider sig under tiden. En majoritet av staterna har t ex tvingat igenom att en stat ska kunna stänga sin gränser när man så önskar. Den fria rörligheten är då upphävd. Den ekonomiska krisen övergår i en politisk.

Hur det ska gå för Europaprojektet avgjordes alltså inte i valet igår. Men grekerna kunde med sina röster igår avgöra om Europas finanskris ska fördjupas eller kunna redas upp i ordnade former. Och deras val pekar mot en fördjupning.

Lennart Hjelmstedt