Tvingad till jobbet

Så fort Socialdemokraterna har fått en ny partiledare så kommer saker och ting att återgå till det normala i svensk politik, säger han. Persson är ganska säker på att de rödgröna är i majoritet i valmanskåren. Det säger han med ett tonfall avslöjar att han tvärtom är bomsäker på sin sak.

Fler sådana opinionsyttringar har hörts från vänsterflanken de senaste dagarna. "Det normala". Om Socialdemokraterna någonsin ska skrapa ihop sig efter den här pärsen är det en sak som de måste inse:

Socialdemokraterna är som vilket annat parti som helst. Denna vecka har de bara varit ett hjärtslag från att falla isär. Om de inte tar åt sig den lärdomen så är de uträknade vid pass 2014.

Stefan Löfven uppfattas som en enande kraft. Men han är en akutlösning, och lär ha varit mycket svår att övertala, om man ska tro Leif Pagrotsky, den före detta kulturministern. Den nya partiledaren är alltså ännu en som måste dras till ordförandeposten, i princip under protest. Hur bra är det? Det påminner starkt om en förening på dekis där någon tar över på nåder för att den inte ska dö. Sådana föreningar, säger erfarenheten, brukar vara nere för räkning.

Valet av Löfven sätter för övrigt sökarljuset på kopplingarna mellan LO och Socialdemokratin. Intressant vore det att fundera över, om Moderaterna skulle kunna plocka in någon från Svenskt Näringsliv rakt in till motsvarande post.

Nej, det skulle helt enkelt inte gå med mindre än ett ramaskri. Odemokratiska metoder, skulle de ha fått höra. LO och Socialdemokraterna har ett förhållande som inte motsvarar något annat i svensk politik, och det är inte sunt. Christer Isaksson, socialdemokratisk debattör, anser att det vore bättre om de båda organisationerna får gå sina egna vägar. Han har rätt. Det borde ha skett för ett decennium sedan.

Sen kommer realpolitiken. För det första sitter Stefan Löfven inte i riksdagen. För det andra ska han hantera konflikterna som uppstår där. Maria Leissner, före detta partiledare för FP, satt i den sitsen en gång. Hon säger att hon inte önskar sitt värsta fiendeparti att hamna i en sådan situation.

Förkastningssprickor kommer otvivelaktigt att öppna sig i relation till Vänsterpartiet och Miljöpartiet:

Löfven är stark kärnkraftsförespråkare. Givetvis är det en stor black om foten gentemot Miljöpartiet. Men även gentemot Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt.

Han har tidigare bråkat med kvinnoförbundet Kommunal. I en kommentar säger Kommunals ordförande visserligen att hon stödjer valet av Löfven, att han kan samla Socialdemokraterna. Men frågan är om hennes medlemmar stödjer henne. Vårdförbundet är kritiskt.

Å andra sidan.

Om man ska tro alla bedömare är Stefan Löfven Håkan Juholts raka motsats. Säker i sin roll, gör inga oövertänkta uttalanden, kan sina saker. En sympatisk tråkmåns, har han kallats av Carl B Hamilton i Folkpartiet.

Sympatiska tråkmånsar kan vara oväntat farliga. Men den före detta fackbasen har en mastig uppförsbacke framför sig.