Vad ska vänstern göra idag, då?

I den debatt som följt i spåren av Bengt Olssons långa text om vänsterns vedermödor i Dagens Nyheter i början av januari har allt flera känt sig manade att ta till orda, bland andra statsvetaren Bo Rothstein i samma tidning nyligen.

Han resonerar kring vad som hände när högerextremismen var på intåg på 30-talet och som vänstern i form av Socialdemokratin lyckades stoppa. Detta genom att erkänna ett antal problem som länge hade varit tabu att beröra för vänstern, och dessutom komma med lösningar. I spåren fick vi bland annat Saltsjöbadsavtalet som reglerade arbetsmarknaden, folkhemstanken som drevs av Gustav Möller med ett antal reformer.

Så här skriver Rothstein:

Här är skillnaden mot dagens vänster fundamental när det gäller frågan om integration. Beröringsskräcken att på något sätt förknippas med rasism och främlingsfientlighet har gjort att vänstern valt att blunda för de faktiskt existerande problem som människor ser i sin vardag och som dessvärre driver en del av dem in i högerextremismens famn. Man kan peka på den feministiska vänsterns långvariga förnekelse av existensen av hedersrelaterat våld, man kan peka på stödet för åsikten att varje utfall där invandrare kommer sämre ut än etniska svenskar skall betraktas som ett utslag av rasism, man kan peka på sveket mot de unga muslimska kvinnor (och en del män) som tvingas in i en förtryckande kultur och man kan peka på ovilligheten att se kopplingen mellan vissa typer av invandring och kriminalitet.

Hans funderingar väcker onekligen tankar. Underförstått är det här frågor som ger Sverigedemokraterna och andra än mer extrema rörelser vind i seglen. Samtidigt har integrationsfrågan nästan lika många debattörer som vi har invandrare, men de flesta tassar som katten kring het gröt. Där har Bo Rothstein rätt. Det är dags att ta upp de problem som människor ser i sin vardag om man ska kunna mota högerextremismens framfart.

Det handlar också om vår äldreomsorg och rättsfrågorna, som inte alls är en invandrarfråga som vissa Sverigedemokraterna gärna vill hävda. Det en resursfråga, en fråga om samhällets stabilitet och hur vi ger alla barn möjligheter att leva ett rikt liv. När unga människor inte lyckas få ett jobb, så finns alltid kriminalitet som alternativ försörjning.

Först kan vi böja med att avliva en del myter. Det försöker integrationsminister Erik Ullenhag (FP) göra på regeringens hemsida. Där finns en särskild sida med de vanligaste myterna, www.regeringen.se/tolerans.

Det föll inte alla på läppen, eftersom han anses "använda regeringens hemsida i propagandistiska syften". Det ledde till en anmälan till Konstitutionsutskottet, KU från Sverigedemokraterna. Ett tydligt tecken på att Ullenhag har tagit upp kampen i Rothsteins anda. Det gillade naturligtvis inte SD.

Men frågorna måste naturligtvis diskuteras vidare, både från vänster och höger. Annars blir det som det sägs i undervegetationen: vi får inte diskutera och inte ifrågasätta.

Erik Ullenhag:

– Det är trams. Yttrandefriheten är central och få frågor diskuteras så mycket som invandring och integration, men den som sprider främlingsfientliga budskap får också finna sig i att vi som står för öppenhet och tolerans ifrågasätter åsikterna.

Bo Rothsteins ska ha all heder för sitt inlägg. Lyft blicken. Ta debatten.