Verkligheten överraskade

Jag undrar vad som skulle ske om man ordnade en ”safari” till Rinkeby eller Fisksätra, stannade bussen och gjorde en liknande beskrivning: på den här gatan bor så och så många människor som uteslutande lever på våra gemensamma tillgångar, utsugare och parasiter. Många av dem ägnar sig åt kriminalitet ...

Jag garanterar att det hade blivit ett ramaskri, en helt omöjlig tanke, helt enkelt. Jag tror inte att den mest extremnationalistiska organisation ens skulle komma på idén, men i vänsterkretsar är det ”roligt och ger positiv respons”.

Nej, förmodligen skulle inte den mest extremnationalitiska organisation göra det, men tro det eller ej, Kristdemokraterna gjorde det, eller tänkte i alla fall tanken!

Det är verksamhetschefen i partiet Patric Rylander som formulerat sig på Facebook. Där funderar han på att anordna en "underklassafari" till något lämpligt område.

Så här skrev han:

Bland annat ska det finnas en hög andel socialbidragstagare, vanartiga skrikande ungdomar, enbart bestå av hyresrätter i miljonprogrammet, nedlagda butiker, utarmad samhällsservice, vara slitet och mängder med klotter.

Jag krälar i stoftet och ber om ursäkt för min naivt blåögda uppfattning om min samtid. Att det skulle vara högt uppsatt person hos Kristdemokraterna som trampat snett är förvånande. Jo, det var nog en replik till dem som arrangerade resan till Saltsjöbaden, men den blev helt fel. Innan man skriver något om någon eller någonting på Facebook bör man alltid tänka sig för både en och två gånger. Det gjorde inte Patric Rylander för då hade han insett hur dessa formuleringar missar målet, att skämta. Det är inte kul.

Men det finns en mörk bakgrund till den här typen av metadebatt; debatt om debatten. Att inbjuda till och delta i den leder ju ingenstans. Den som i ett allt högre tonläge hävdar att samhället glider isär, och samtidigt häcklar den så kallade överklassen, säger sig sätta fingret på ett stort samhällsproblem. Det är att slå in öppna dörrar. Skillnader i livsvillkor är en välkänd realitet, men var finns förslagen till lösningar? Med sådana metoder drar man isär samhället ytterligare, och ingen maktlös tonåring i något miljonprogramsområde får det ett uns bättre.

Vi måste sluta att dela in människor i grupper, där de bara blir en del i en grå massa, där identitet inte är efterfrågad, där enskilda män och kvinnor bara försvinner, avhumaniseras.

Vi har sett förskräckande resultat av ett sådant sätt att definiera verkligheten. När man väl suddat ut individen och föst ihop människor i grupper med kollektiva beteckningar har vi börjat vandringen mot fördjupade motsättningar, där vi istället borde söka lösningar.

Att Kristdemokraterna med sina vackra och viktiga ord om medmänsklighet, civilkurage, mjuka värden och respekt har medlemmar som sänker sig till denna låga nivå är bekymmersamt för partiet men också för den uteblivna sakdebatten, som så väl behövs.