- Senaste nytt
- Ledare Sydöstran
- 2012-07-31 10:12
Skriv ut
Det vi får betala för tillväxt
Den mest konkreta tillväxt Tillväxtverket lyckats åstadkomma är den för egna representationens kostnader. Det kan man konstatera av Dagens Nyheters avslöjande i går. Tillväxtverket, som har 300 anställda på nio orter, har sedan januari 2010 lagt nästan 7,5 miljoner kronor på interna seminarier och representation. Till det kommer 9 miljoner kronor på intern utbildning och konferenser. Det blir 16,4 miljoner kronor som lagts på vistelser på slott, herrgårdar, god mat och dryck, vin- och chokladprovning, skoterturer i fjällen och skärgårdsutflykter med fartbåtar.
Sammanlagt har mycket lagts på personalen och chefer på detta statliga verk.
Hur det kunnat bli på det här viset är oklart. Att det beror på en statlig inrättnings vidlyftiga ovarsamhet i eget omhuldande syfte med budgetmedel är nog en för enkel förklaring. Förklaringen bör sökas i begreppet tillväxt. Ekonomisk tillväxt är ju basen i all politik. Alla vill ha sådan.
Visserligen har miljöhänsyn lagts in på senare år, men ekonomins ökning realt varje år är det centrala.
Alla politiker, inte minst de borgerliga som regerar och har Tillväxtverket under en ministers departement, har tillväxt som nästan heligt mål. Alla medel bör tas till för att uppnå det.
De personer som rekryterats till ett verk för tillväxt kommer ofta från näringslivet, men även Handelshögskolor. De är inte främmande för att ta kostsamma grepp för att gynna tillväxt, eller i alla fall egna arbetet för att nå ditåt. Dyra middagar, spavistelser, slottsboenden, skoter- och fartbåtsutflykter är inga underliga grepp i deras ögon. Och troligen inte enligt synen i de miljöer i tillväxtinriktade företag som flera av dem kommer från.
Två kulturer krockar därmed. En statlig, förvaltningsbyråkratisk, om att vara sparsam med utgifter som betalas av skattebetalarna särskilt sådana som går till personalen i form av mat, dryck och hotellrum. Och en tillväxtjagande, näringslivsbaserad, där inga kostnader är för höga i jakten på tillväxt. Den senare förlåter höga kostnader om de leder till utdelning.
Problemet i Tillväxtverkets fall var att det blev bara skattebetalda kostnader för utsvävningar där statsanställdas arbete och nöje blandades ihop utan att det gav resultat i form av insikt hur mer tillväxt kan åstadkommas.
