Detta tänkande fungerar inte

Ungefär så var frågeställningen i P1:s Konflikt i lördags, med det underförstådda att allt färre tycks vilja vara socialdemokrater och att denna, som det kallas, kräftgång inte bara är svensk. Men under programmets egen gång, blir det allt tydligare. Det är inte socialdemokratin som kollapsat.
I diskussionen deltog ekonomen Carl Hamilton, som inte ska förväxlas med Guillous figur och inte heller med folkpartisten och greven med ett B mellan för- och efternamn, även om denne också är ekonom. Och Lena Sommestad, ekonomiprofessor och förbundsordförande för S-kvinnor.
Sommestad pekar på regelverk och normpolitik, inflation före sysselsättning, eurosystemet, den stora tilltron till avregleringar som oförenliga eller mycket svårförenliga med socialdemokratins värderingar. Hamilton konstaterar att alla och oberoende av ideologi vet att det inte blev bra. I stället förstärktes svängningarna i ekonomin, privatiseringar tog fart, det offentliga lämnade över.
Det som fallit sönder och samman är alltså inte socialdemokratin utan det ekonomiska tänkandet om en passiv marknadsstat. Uttryckt i dagens finansmarknad, åtstramningspolitik, nyliberalism, de uppoffringar som blivit följden. Och som inte är social demokrati.
Spanien fick vara typexempel. Med sänkta löner, privatiserad välfärd, halverad personal i skola, vård och omsorg, omfattande arbetslöshet, där ojämlikheterna ökar. Och där alla, även socialdemokratiska politiker, ger samma svar. Dessa uppoffringar är ett måste.
Att också ledande socialdemokrater satsat på samma sjuka häst, ser både Sommestad och Hamilton som en delförklaring till att partiet tappar stöd, gräsrötter och väljare är förvirrade, här liksom i andra länder. Men det går att utmana det ekonomiska tänkandet i dag, och båda anser att (S) kan.
Sommestad vill ha mer idépolitik, en folkrörelse också i partiet. Och mer mod. Igen vilja göra sociala investeringar i hälsa och utbildning. Stå upp för full sysselsättning. Inte lägga sig på defensiven. Inte lämna walk over. Våga stå för att det är ansvarsfull politik att satsa på barnen, inte avreglerade marknader.
Och (S) är väl positionerat ideologiskt för att klara det, för att citera även Hamilton.