Du kära valberedning

Citatet kan tyckas aningen komiskt men kanske ännu mer tragikomiskt med tanke på att det till viss del verkar stämma in ganska bra på hur valberedningen arbetar. Partiet har så länge jag varit medlem kämpat med att få bort stämpeln som ett parti som tackar medlemmar för en lång och trogen tjänst med ännu ett ärofyllt, välbetalt uppdrag. Principen om att "stå på tillväxt" tycks vara svårare att kassera än det sägs.
Personligen kan jag inte bestämma mig för om jag ska skratta eller gråta åt att jag uppenbarligen kommer räknas som ungdomskandidat i åtminstone 20 år till. Det är ingen nyhet att valberedningar uppfattas som slutna sällskap i hela landet. Jag tänker därför ta tillfället i akt att presentera ett par förslag på hur valberedningen kan arbeta för att bidra till öppenhet. Dessa förslag presenteras även i Framtidskommissionens slutrapport som togs upp på förtroenderådet igår.
Först och främst borde medlemmarna tidigt få veta vilka kandidater som är nominerade, få "lära känna" dem samt lyssna på deras visioner, varför de har valt att kandidera, varför de tror att de är bäst lämpade till uppdraget. Detta görs ofta genom så kallade hearings där tillfälle ges för medlemmarna att själva få ställa frågor till de nominerade. Det sista övergripande förslaget från mig blir tydligheten.
Fortsättningsvis borde valberedningen öppet uppmuntra fler människor att våga tacka ja till att kandidera till olika poster. Detta är tyvärr något som vanligtvis kvinnor p.g.a könsmaktsordningen inte skolats till att göra. Det är ett stort demokratisk problem att få vågar kandidera.
Slutligen måste valberedningen vara tydlig med vilka strategier de arbetar efter, är det jämn könsfördelning, geografisk spridning eller kompetens som gäller i första hand? Om ingen strategi finns föreslår jag att partiet i Blekinge tar fram en sådan och sedan följer den, utan en massa undantag. Detta kan tyckas utmanande men egentligen inte särskilt svårt att genomföra.