Genomtänkt och korkat

Reaktionerna lät inte vänta på sig efter ett av regeringen Reinfeldts senaste försök att flytta fokus. Personen, inte skådisen, Sven Wollter kan inte tänka sig något mera hjärtlöst, fick nästan blodsmak i munnen, kallade regeringen för ”småljugande äggskallar” och såg det som helt i stil med gamla traditioner från det hållet, att besjäla människor på dyrbar tid i ålderdomens frihet.

Vi andra är lika upprörda. Att höja pensionsåldern med tio år och till 75 är lika korkat som att fortsätta jobba lika länge. Fast Reinfeldt har förstås räknat, och på skatten som vanligt. Det var genomtänkt och avsiktligt att flytta fokus

Vad dom än gör, är det med beräkning. Med ursprung i dom gamla traditioner som Wollter pekar på och blandat med det som kallas modernt och utveckling och som fick Reinfeldt att vilja bli en sådan arbetarpartiledare och Borg att kliva fram ur kulisserna.

Och eftersom Reinfeldt och Borg ser på pension som dom gör på arbete, blir en pensionslinje inte konstigare än en arbetslinje. Med den ena var inte främsta meningen att alla skulle kunna få jobb. Med den andra ska inte rätten till pension hänga ihop med åtminstone en teoretisk möjlighet att njuta ”livets höst” innan den blir alltför svår eller sjuklig.

Istället ska alla vanliga människor jobba längre och betala in den skatt som sig bör, så att andra ska kunna sluta tidigare och när dom vill. På köpet behövs färre trygghetsboende och seniorbon. När majoriteten ändå måste jobba, räcker det att fixa service till dom andra.

Från regeringen Reinfeldt ljuder det på samma sätt som Ernst Wigforrs beskrev i Valskrift 1928. Att de fattiga inte förstår att ”stora förmögenheter i enskildas händer äro till gagn även för de egendomslösa...en begränsning av dessa förmögenheter skulle minska hela samhällets välbestånd?och därigenom skada även de fattigas egen ekonomiska ställning.”

Alltså sitter statsministern hellre i morgonsoffan och glider runt på förstasidan, än tar en nödvändig diskussion och rättelig kritik också för att ungdomsarbetslösheten är fortsatt rekordhög och att inget vettigt görs.

Och utanför är dom som inte har jobb. Inte förmögenhet. Inte möjlighet att välja. Och dom unga, nu med ännu mindre chans att jobba ihop till pension ens efter 65. Det är samma sorts faktum som att rika länder konsumerar jordens resurser, och att fattiga förlorar.