- Senaste nytt
- Ledare Sydöstran
- 2012-09-27 19:14
Skriv ut
Inte bara lärare är felavlönade
Lärarfacken får nu erfara vad som många andra fackliga organisationer erfarit. Däribland Kommunal och Vårdförbundet. Det går inte att göra ett stort språng i en enda avtalsrörelse. Det finns inga fackföreningar som stöder fack som strider för att komma ikapp andra fack.
Lärarfacken gick ut med ett mål om 10 000 kronor mer i månadslön. Alla fackligt medvetna människor förstår att det är ett strävansmål. Dessutom har de fackliga ledarna Metta Fjelkner i Lärarnas Riksförbund, LR och Eva-Lis Sirén, Lärarförbundet inte lyckats förklara om målet är i förhållande till andra jämförbara gruppers löner eller just 10 000 kronor i reda pengar i plånboken år X.
Igår kom reaktionerna på lärarfackens uppgörelse med SKL, Sveriges kommuner och landsting. Det finns en stor minoritet i LR som anser att Metta Fjelkner skall avgå vilket hon givetvis inte gör. Det finns en minoritet som i hårda ordalag kritiserar fackledningarna för svek. Enligt uppgift igår ska en demonstration arrangeras idag mot uppgörelsen. Att då kräva avgångar är meningslöst. Majoriteten i LR:s förbundsråd röstade för avtalet. Så vad är det kritikerna kräver?
Med all sannolikhet kommer det fyraåriga avtalet sägas upp på fjärde året som är sifferlöst. Uppsägningen offentliggörs under valåret 2014. Valår är extra känsliga för politikerna. Det är kommunalpolitikerna som äger frågan om lärarlönerna. Alla politiker suckar över flera år av sjunkande skolresultat. Svensk skola är i kris. Torsdagens löneavtal som ger lärarkåren mest i årets avtalsrörelse löser inte den krisen.
Lärarna är felavlönade i likhet med sjuksköterskorna. Skolans kris kräver många olika sorters politiska beslut. Men ska läraryrket bli attraktivt igen måste det fram mer pengar. Allmänna välvilliga deklarationer om betydelsen av bra lärare duger inte.
Med torsdagens avtal får lärarna cirka 300 kronor mer än andra löntagare. Om det blir ytterligare påslag utöver vad andra grupper får är en öppen fråga. Om skolan fortsätter att förfalla stärks lärarfackens krav. Lärare har rätt att vara missnöjda. Men rikta missnöjet åt rätt håll. De egna fackföreningarna är inte huvudproblemet. Det är arbetsgivaren. Därtill måste lärarna som alla andra grupper också vinna sympati i den allmänna opinionen.




