Jobba till 75 en klass- och könsfråga

Idag ska Reinfeldt träffa statsministerkollegor i norra Europa. På dagordningen står bland annat hur äldre ska kunna jobba längre i framtiden. Vi lever längre och därmed utsätter vi pensionssystemen för större påfrestningar. Dagens pensionärer har fått erfara hur det nya pensionssystemet slår till med bromsar när tiderna blir sämre. Pensionsutbetalningarna sjunker.
Det är inte fel att regeringschefen vill diskutera högre pensionsålder. Det är inte fel att Fredrik Reinfeldt vill att människor i femtioårsåldern ska kunna byta kurs och utbilda sig till ett annat jobb. Men vad kräver det i kunskapslyft och bättre Komvux? Hur får vi ett bättre arbetsliv som gör att alla kan jobba fram till 65 år? Det gäller framför allt kvinnor i LO-kollektivet. Alla vet att alla orkar inte jobba till 65 års ålder idag. Hur ska då människor som jobbar med kroppen kunna orka till 75 års ålder? Pensionsålder är både en köns- och klassfråga.
På senare år har det rasat en debatt om livspussel och hårdare krav på arbetsplatserna. Media har rapporterat om vårdskandaler under många år. Här i Blekinge brottas landstinget med ett sjukhus som blöder ekonomiskt sedan flera år. Färre ska nu hinna med mer i vården och även i äldreomsorgen. Kvinnorna slits ut långt före 65 år. Metallarbetare har idag en genomsnittlig pensionsålder strax under 62 år.
Alliansregeringen började sitt regeringsinnehav med att lägga ned Arbetslivsinstitutet och drog ned på anslagen till Arbetsmiljöverket. Det gjorde fackliga ledare upprörda. Att de nu hör samma regeringschef prata om höjd pensionsålder förbättrar inte deras humör. Men det är bra att Reinfeldt tar upp frågan om att jobba längre och öppna för karriärbyten mitt i arbetslivet. Det kräver stora omställningar arbetsliv och i utbildningssystem. Det kräver definitivt ett skonsammare arbetsliv för stora grupper löntagare. Kraven på bättre arbetsmiljöer och bättre utbildningssystem kräver också högre anslag i framtida statsbudgetar.