- Senaste nytt
- Ledare Sydöstran
- 2012-10-01 19:15
Skriv ut
Juholt för snäll i maktkampen
Håkan Juholt var för snäll. Han satte inte ned foten när det brände till. Han borde stannat i Stockholm förra hösten för att bygga en skyddsmur omkring sig mot de "partivänner" som läckte ut lögner om honom. Lögner som journalister okritiskt förde vidare. Det var fel att åka runt i landet för att be om förlåtelse för egna misstag.
Det är i stora drag de slutsatser den tidigare s-ledaren drar i en nyutkommen bok med titeln: ¨Håkan Juholt - utmanaren". Boken är skriven av journalisten Fredrik Loberg på tidningen Nyheterna i Juholts hemstad Oskarshamn. Lobergs bok ger en bild av människan, politikern och partiledaren Juholt.
Det kommer säkert fler böcker och avhandlingar om ämnet. Juholts korta tid som partiledare saknar motstycke i svensk politisk historia. Den historien innehåller allt om hur fult politiskt maktspel går till.
I samband med boken gav Juholt igår en intervju med Ekots Tomas Ramberg. Det var guldläge för Juholt att ge igen för gamla oförrätter. Men det gjorde han inte. Lobergs intervjubok är tuffare mot de personer som var med att fälla Juholt. Han valde att tona ned sina hårda ord i radiointervjun.
Att försöka skada en människa som är kongressvald ordförande är att skada hela partiet. Även om Håkan Juholt gjorde misstag och var ytterst ansvarig som partiordförande finns det också ett kollektivt ansvar att utkräva. Håkan Juholt var och är populär bland partiets gräsrötter och bland väljarna. Det var "kleget" i Stockholm som var problemet. Juhholt var inte accepterad av detta "kleg" som består av journalister och politiker som kliar varandra på ryggen. Juholt sökte inte jobbet som partiledare. Det var en tidspressad valberedning som sökte honom.
Den politiskt intresserade har behållning av boken. Den kan säkert användas i kurser om hur maktspel går till längst upp i samhällstoppen. Den som känner Håkan Juholt, som undertecknad, vet att han är ingen kallhamrad maktmänniska. Snarare är han en känslomänniska. Det är tragiskt och ett demokratiskt problem om alla politiska ledare måste vara hårdhudade maktmänniskor för att överleva som ledare.
Politik måste innehålla både hjärta och hjärna. Håkan Juholt har mer att tillföra i politiken efter partiledartiden. Stefan Löfven har bollen. Juholt har kvaliteer som inte ska slösas bort i riksdagens korridorer.
