Säg inte bara nej sossar

Göran Persson sa nej, nej och nej innan det blev ett ja 1996. Ingvar Carlsson trädde till en dramatisk natt i mars 1986 efter mordet på Olof Palme. Ingvar Carlsson gjorde sin plikt mot landet. Håkan Juholt var först varken beredd eller intresserad av att bli partiledare vårvintern 2011. Men han blev det till slut ändå till sin egen och andras överraskning.
Det finns en gammal och trist tradition att föreslagna partiledarkandidater inom socialdemokratin ska ligga väldigt lågt. Ingen tillåts sticka ut och ropa ja med glädje att låta sig väljas till partiordförande. Ska en utpekad kandidat över huvud taget svara ska det bara ske till valberedningens ordförande. Annars är det en generell nej-linje som gäller.
När ledande socialdemokrater fick frågan under söndagen av media att bli s-ledare blev det bara nej-besked överallt. Varför ska det vara så svårt att säga; "jag står till förfogande att bli partiordförande om jag får frågan av medlemmar och valberedning."
Den slutna valprocessen i socialdemokratin kritiseras nu med rätta. Men ska den bli öppen kräver det också att det finns kandidater som också vill bli partiordförande. Om socialdemokrater ska känna lust att bli valda måste det också finnas en stab av människor runt partiledaren som ger honom/henne det stöd han/hon behöver. Det finns inga optimala partiledare som kan vara alla till lags i och utanför partiet. Ingen vill ha en korrekt robotliknande figur i partitoppen lika lite som en vindflöjel.
Thomas Bodström krävde igår i olika intervjuer att han vill ha en öppen valprocess. Själv är han föreslagen att bli ny s-ledare. Naturligtvis säger också Thomas Bodström nej till att bli vald. Det går inte att både kräva öppna processer och samtidigt vägra står till förfogande. Om alla vill se flera kandidater tävla om att bli partiledare måste det också finnas kandidater som vill bli partiledare.