- Senaste nytt
- Ledare Sydöstran
- 2012-07-20 15:26
Skriv ut
Sluta Följa Angela
Peeter-Jaan Kask
Eurokrisen hackar sig fram toppmöte efter toppmöte. Men vilken europolitik ska Sverige föra? Hur ska vi förhålla oss till försöken att rädda euron? Allra först måste vi inse att, även om vi inte är medlemmar av eurozonen, så är vi starkt beroende av den ekonomiska utvecklingen i Europa.
Sverige har ett starkt intresse av att euron överlever och tillväxten återkommer i euroländerna snarast möjligt. Hittills har regeringens politik inskränkt sig till att servera moralkakor till de krisdrabbade länderna.
Fredrik Reinfeldt säger att om bara krisländerna stramar åt tillräckligt hårt, så löser sig problemen. Det är ungefär som att ge en hjärtinfarktdrabbad rådet att rycka upp sig. Är detta förhållningssätt i linje med Sveriges intresse? Ja, om Reinfeldt har rätt i sin tro att eurokrisen i första hand är en skuldkris skulle det kunna vara det.
Men i själva verket bottnar krisen i bristande konkurrenskraft i flera av krisländerna och stora obalanser mellan euroländer. Därmed räcker det inte bara med att ta ned skulder, tvärtom riskerar en ensidig sådan politik att ytterligare förvärra problemen. I värsta fall kan ett eller flera länder tvingas lämna euron. Det får i så fall oöverskådliga konsekvenser, kanske framkallas t o m en europeisk recession med krympande produktion.
Åtstramningsspåret går alltså direkt på tvärs mot svenska intressen. Det kan låta förnuftigt att hävda att länder som haft god ordning i sina statsfinanser inte ska behöva betala skulderna för krisländerna. Men att bita sig fast vid det - om alternativet är att hela europrojektet faller och Europa drabbas av en djup ekonomisk kris - är en rent korkad principfasthet.
Tyskland (och Sverige) måste snarast inse att för att få Europas ekonomi på fötter igen kommer det att kosta, på ena eller andra sättet. Valet står alltså inte mellan att betala eller att slippa betala utan på vilket sätt vi ska betala. Om det ska ske panikartat eller i mer ordnade former.
Det mest förnuftiga för Sverige är alltså att stötta försöken till utjämning av obalanserna i eurozonen och underlätta för krisländerna att återkomma i tillväxt. Eurokrisen kan skapa ett nytt europeiskt landskap med tätare samverkan mellan eurozonens medlemmar. Vi kan också få se helt andra samarbetsformer. Oavsett hur spelet kring euron slutar gynnar det knappast Sveriges intressen att okritiskt Följa Angela.
