- Senaste nytt
- Ledare Sydöstran
- 2012-06-27 19:33
Skriv ut
Svanesång för Euron?
Europa är oändligt mycket bättre kontinent att leva i detta sekel. 1900-talets Europa var söndertrasat av två världskrig, ett kallt krig och ett balkankrig plus olika regionala konflikter.
Vi får inte glömma vår gemensamma historia när EU-topparna idag möts till ännu ett krismöte. Men nu är frågan om det nya Europa med 27 medlemsländer i EU och 17 i valutaunionen, Euron, överlever i sin nuvarande form.
Två världskrig utgick från Tyskland. Tyskland delades på 40-talet och förenades genom valutaunionen på 90-talet. Tyskland är en ekonomisk jätte i Europa. Vill tyskarna betala mer för att hjälpa underskottstländerna? Vill Sverige med flera mindre länder bidra till att bidra med högre skatter?
Förslagen haglar från Bryssel om bankunion, euroobligationer, bankinspektion, gemensam insättargaranti med mera för att lätta på skuldbördan. Allt landar i ökad överstatlighet - mer makt åt Bryssel. Det ska ställas mot betalningsinställelse inom kort i Grekland eller i Spanien. Ingen vet. Många tror sig veta. Alla vet att någon lätt väg ut ur skuldkrisen finns inte.
Det är alltid det arbetande folken som till slut måste betala. Inte övergödda banker, inte smarta finansmän eller yviga politiker. Glöm aldrig att intresset aldrig ljuger. Inte minst de ekonomiska intressena. Att dra åt alla svångremmar samtidigt hjälper inte - snarare stjälper.
På något sätt måste vi fortsätta handla med varandra. Det förutsätter tillväxt. Det ligger inte i Sveriges intresse att euron haverera. Det ligger inte i någons intresse. Därför måste skulderna betalas. Men av vem och i vilket tempo? Toppmötet i Bryssel kan inte gärna sluta i ett jaså. Annars skenar räntorna och den anonyma marknaden får skrämselhicka.
Här i Sverige ökar kraven att Sverige ska säga nej till EU:s finanspakt. 82 personer från före detta borgerliga politiker till stalinister i KPML(r) har skrivit under på ett upprop som publicerades i Aftonbladet igår. Det enda vi vet är att ingen vet vad som händer på toppmötet. Återigen ska politiska makthavare sitta inlåsta och grubbla över hur ännu en EU-kris ska lösas. För EU betyder mest bara kris. Ett samlat ledarskap saknas. Kan en socialistisk president i Frankrike och en konservativ förbundskansler i Tyskland samla ihop sig till en hållbar strategi ut ur skuldkrisen? Nej, troligen fortsätter lappandet och lagandet.



