- Senaste nytt
- Ledare Sydöstran
- 2012-09-26 17:37
Skriv ut
Vem har makten?
KRÖNIKA Hampus Engqvist
Svenska folkets skulder ökar snabbare än både inflationen och lönerna. Det innebär en ökad ekonomisk risk, men framförallt betyder det att vi har avsagt oss ännu en del av makten över våra liv till finansen.
När arbetarrörelsen såg gryningens ljus, så handlade en stor del av kampen om att ta makten över ekonomin. I brukssamhället fanns ofta en dominerande patron som ägde både fabriken, affärerna och bostäderna. Att protestera mot överheten var likställt med att riskera hela sin knappa välfärd. Denna ekonomiska dominans gjorde att det arbetande folket var i ett hopplöst underläge.
I dag går utvecklingen mot en liknande situation. Den ekonomiska makten centraliseras allt mer och vi släpper på kontrollen över allt fler områden ifrån det allmänna till det privata. Skillnaden mellan privat och offentlig verksamhet är att den offentliga går att påverka via politiken medan privat verksamhet påverkar man som kund. Och ju större kund du är desto mer makt har du.
- Den som är satt i skuld är inte fri, sade Göran Persson efter nittiotalets ekonomiska kris när svenska folkets makt inskränktes av statens skuldbörda. Helt plötsligt stod inte bara folkets intressen i fokus när beslut skulle fattas i riksdagens kammare, utan även långivarnas intressen. Långivare som hade räntan som vapen för att få igenom sin vilja.
På samma sätt fungerar din privata ekonomi. Att skuldsätta sig är idag normen och vi har skuldsatt oss på en nivå som saknar motstycke i historien. Långivning är en lukrativ bransch och bankerna behöver varken ha täckning för sin utlåning eller ta smällen när låntagarna inte kan betala tillbaka. Staten curlar bankerna som kan bete sig som bortskämda ungar.
Skuldsättningen och vårt starka beroende av marknadens gillande har gett oss ett land av ängsliga politiker och medborgare. Dagens politiker slår knut på sig själva för att hålla marknaden nöjd och medborgarna är så skuldsatta att man inte längre kan kritisera arbetsgivare eller den finansiella överheten utan att riskera både anställning och boende. Vi har abdikerat och tittat på när makten har glidit folket ur händerna och rakt ned finansmännens fickor.
Ju längre utvecklingen går desto närmare kommer vi ett totalitärt samhälle där starka finansmän är landets sanna makthavare. Vi måste bryta utvecklingen och få samma förståelse för hur den ekonomiska makten kan styra våra liv som arbetarrörelsens pionjärer hade.
