- Senaste nytt
- Ledare Sydöstran
- 2012-07-06 10:40
Skriv ut
Vill inte gå på gymnasiet
Vilken morgon! Kollegan kommer till jobbet och klagar. Det var inte de minsta barnen som hade protesterat mot att gå till dagis i dag. Nej, idag var problemet större än så. Det var äldste sonen Sixten som fått besked att han inte kommit in på gymnasieskolan. Betygen räckte inte till. Konkurrensen var för hård och katastrofen var ett faktum. Inte för att Sixten brydde sig så mycket, men desto mer bekymrade sig föräldrarna.
Sixten ser sin chans. Han har bestämt sig. Han vill inte gå i gymnasiet. Inte nu.
Han har svårt att övertyga föräldrarna, men han är bestämd. Vill jobba ett år med vad som helst. Pappa vet hur svårt det är för unga att få jobb. Kravet är alltid utbildning.
Hur ska man få en sextonåring som just gått ut nian att inse vad som är rätt för framtiden? Är han inte smart och startegisk och vet vad han vill bli när han blir stor, är det kört. Tonåringar kan vara så skoltrötta och sakna lust och motivation. Framtiden känns oviss för en ung människa och ingen kan säga hur världen kommer att se ut om några år.
Bara att välja skola och hitta i djungeln av alla program kan vara en omöjlig uppgift. Särskilt när betygen är skrala. Valet är ändå viktigt och alla väljer inte rätt. En tredjedel av dem som börjar en gymnasielinje ångrar sig och hoppar av. Undervisningen var för svår eller så levde skolan inte upp till förväntningarna.
Mer än tiotusen ungdomar hoppar av gymnasieskolan varje år och flera tusen av dessa gör det redan under första årskursen. De hamnar i gruppen, de som inte har godkända gymnasiebetyg och det stänger många dörrar.
Föräldrar vill alltid sitt barns bästa och utifrån egna erfarenheter vill de hjälpa barnet att göra rätt val. Men faktum är, att man lika gärna kan hjälpa sitt barn att inte välja alls. Att våga säga till sitt barn att du faktiskt inte måste gå i gymnasiet. Inte just nu. Inte om du inte orkar eller vill. Inte om du inte vet vad du ska välja. Ett sabbatsår är kanske vad barnet behöver.
Att välja en utbildning som man inte klarar av att fullfölja är ett stort personligt misslyckande. Det knäcker självkänslan. Är barnet skoltrött är det bästa rådet att inte börja. För att få betänketid är det bra att jobba ett år. Som förälder kan man stötta i jobbsökandet, leta i sitt nätverk för att hitta möjligheter. Det är inte omöjligt. När sedan barnet är redo för skolbänken igen finns alltid chansen att återvända. Och då med motivation för att ha glädje av utbildningen. Det behöver inte vara katastrof att vänta.
Till sist? ska skoltrötta elever kunna gå en yrkesutbildning ett eller två år utan att läsa teoretiska ämnen. Och tyvärr, utan att ge behörighet till högskolan.
