Wanja Lundby-Wedin kunde varit hårdare

Wanja Lundby-Wedin lämnar uppdraget som LO:s ordförande idag. Igår var det hennes dag på LO-kongressen. Idag och resten av kongressen är det Karl-Petter Thorwaldsson som sätter dagordningen. Han väljs av kongressen.
Wanja Lundby Wedin har lett LO i tolv år. Hon ledde organisationen i en period av stor omställning av den svenska arbetsmarknaden. Hon har slagits för kollektivavtalen i Sverige och internationellt när de nyliberala vindarna blåst snålt mot facket. Tidsandan har varit antifacklig. Lönedumpning har kommit tillbaka och människor utsätts för hänsynslöst utnyttjade av vissa samvetslösa arbetsgivare när gränserna öppnats.

Wanja Lundby-Wedin gick ut hårt efter regeringsskiftet 2006 för att försvara en arbetslöshetsförsäkring som värnar inkomstbortfallsprincipen. Hon och LO tillsammans med de andra fackliga centralorganisationeerna klarade inte uppgiften. Idag är A-kassan en slags grundtrygghet om ens det. Det låga taket i försäkringen är ett hån mot majoriteten löntagare. Att kalla dagens A-kassa för en omställningsförsäkring är desinformation.
Högerregeringen har förstört försäkringen. Det blir en av uppgifterna för den nye LO-ordföranden att driva på arbetet att reparera skadorna. Ska det lyckas måste statsministern heta Stefan Löfven hösten 2014

Wanja Lundby-Wedin gjorde en summarisk historieskrivning i sitt sista stora kongresstal igår. Det fanns en ton av besvikelse att allt opinionsarbete för att försvara arbetslöshetsförsäkringen mötts med likgiltighet i medierna. Trots stora fackeltåg genom Stockholm blev det knappt en notis i de stora tidningarna.
Wanja Lundby-Wedin borde varit hårdare mot högerregeringen. Hon tog själv upp statsminister Fredrik Reinfeldts ointresse av att träffa LO:s ledning. Varför röt hon då inte till mot den nonchalante regeringschefen på ett mer effektfullt sätt? Media hade säkert hängt på om hon utmanat moderatledaren att komma till LO-borgen och förklara sig. Att bilda opinion som syns och får effekt kräver kreativitet.

Den svenska arbetsmarknadsmodellen är inte lika självklar längre. Arbetarröreslen står inför en hård strid när valrörelsens drar igång om två år. LO-förbunden har tappat medlemmar och unga vuxna vill vänta med medlemskap. Det är svårare att argumentera på arbetsplatserna idag. Men det är likväl där striden för löntagarnas intressen i huvudsak måste föras. Det finns en v'äxande insikt att facket är viktigt för maktbalansen på arbetsmarknaden. Facket är en viktig part för jobb och tillväxt. I Sverige tar facket samhällsansvar. Regeringar som nonchalerar LO och arbetarklassen gör ett allvarligt misstag.