46-åringens familj om sorgen efter knivdådet

Det har gått nästan fyra veckor efter den tragedi som tog Stefanos brors liv. Han sitter tillsammans med sin sambo Anita hemma i soffan i vardagsrummet. Av omsorg om både sina egna barn och brorsbarnen, vill de inte framträda med namn och bild och har därför fått fingerade namn.

De vill berätta om sin sorg och ge en inblick i hur de upplevt tiden efter knivdådet. De tycker att den offentliga bilden som tecknats av den döde 46-åringen känns orättvis och nedsättande och att både medier och andra tycks glömma att det faktiskt var en människa som dog. En älskad pappa, bror, svåger och sambo som hastigt och brutalt ryckts ifrån dem.
– Kan du förstå den tortyr det innebär att inte ens få se hans döda kropp förrän i dag? undrar Stefano.

För just den här dagen, nästan fyra veckor efter den där lördagskvällen, har han och sambon varit och sett den döde broderns kropp för första gången. De ville göra det redan på sjukhuset men fick inte eftersom polisen inte längre var kvar.
– Läkaren undrade om vi ville se honom. Det ville jag och då sa han att polisen måste vara med. Vi väntade och väntade men polisen kom inte tillbaka till sjukhuset så vi fick inte se honom.

Det enda de fick veta var att brodern fått flera knivhugg och att han hade stora skador i ansiktet. Efter flera timmar på sjukhuset åkte de hem, fortfarande i chock och med den svåra uppgiften att berätta för barnen och andra släktingar om vad som hänt.
Tiden efter broderns våldsamma död har varit både plågsam och fylld med växande tvivel om de någonsin kommer att få alla svar. Stefano har inte orkat läsa tidningarna på samma sätt som Anita gjort.

Båda har försökt sköta sina jobb som vanligt och ge trygghet åt barnen i en situation ingen av dem kunnat förbereda sig på. Men att plötsligt få se en älskad familjemedlem målas ut som kriminell och nästan medskyldig till sin egen död - är nästan det värsta.
Det är av det skälet de tagit kontakt med BLT och bett om att få berätta och ge sin bild av den döde.
– Vi träffades ofta och under en period bodde min bror hos oss med två av sina barn. Han var en fantastisk pappa som gjorde allt för sina barn, säger Stefano.

Han minns en bror som alltid tog sig tid att leka, både med de egna barnen och andras. Som löste en ekonomisk knipa med att åka till pantbanken inför julen för att få loss pengar till julklappar åt barnen.
Han är väl medveten om att brodern inte alltid höll sig på rätt sida om lagen. Han avtjänade en dom för narkotikabrott så sent som för två år sedan, med fotboja i hemmet. Men det fanns enligt Stefano och Anita också en förklaring till drogerna.
– Han råkade ut för en olycka på jobbet och skadade armen. När medicinerna inte hjälpte började han använda marijuana och hasch.

Men samma dag som han knivhöggs ihjäl, hade 46-åringen berättat för sin bror Stefano att han äntligen träffat en bra läkare och hade bättre hopp om fungerande medicinering och att han hoppades kunna sluta med drogerna.
Nu blev det inte så. Och det enda Stefano och Anita vill, är att kunna gå vidare utan de gnagande tankarna om att de inte fått veta hela sanningen.