Skriv ut
Den mörka sidan av Rio
Vi går längs Copacabana Beach. På andra sidan gatan ligger lyxhotell och fina restauranger uppradade efter varandra. Vi är inställda på sol, bad och avkoppling.
Men plötsligt får vi syn på en samling olika filmteam som står samlade på trottoaren. Några meter bort, på stranden, finns ett avspärrat område – man har byggt upp en mindre ”favela”, en kåkstad. Tre stycken små plåtskjul står i en halvcirkel, de hålls ihop av tvättlinor med trasiga kläder. En brasiliansk kvinna sitter på en pall vid ett av skjulen och ammar sin lilla bebis, medan tre andra barn kryper omkring och leker i sanden. I mitten ligger någonting svart, vi kan inte först begripa vad det är, men snart förstår vi: på stranden finns ett LIK, täckt av en svart soppåse. Ovanpå ligger en röd ros.
Framför denna fascinerande otäcka scen står ett plakat:
”Rio+20, to decide not to decide is the worst decision of all. You are putting not only nature, but lives on risk.”
Vi känner inte längre för att sola och bada. Vi vill besöka en riktig favela och se detta med egna ögon! Innan vi beger oss upp i bergen blir vi intervjuade av både amerikansk och brittisk TV (har vi tur kan detta sändas i CNN!)
Under färden upp över bergen är vi lite rädda. Vi går på en smal brant lerväg. Oljud och trafikkaos från väg- och byggnadsrenoveringar blir värre och värre. Brasilianska byggarbetare i massor ropar efter oss, och först när vi nått platsen där Rio+20-guiderna befinner sig kan vi pusta ut och känna oss trygga.
Eftersom Favela Tours inte börjar förrän på måndag, så får vi en privatrundvisning av en lokal arkitekt som jobbar med att upprusta kåkstäderna. Vi får flashbacks från filmen ”Guds Stad” och vårt besök i Sydafrikas ”townships” förra våren. Ca 15 % av Rio de Janeiros befolkning bor i kåkstäderna, och läget är mycket bättre nu än för ett par år sedan. Men fortfarande är det svårt att förstå att människor faktiskt bor på det här sättet. Byn klättrar upp för det branta berget och vi kommer längre och längre in i regnskogen. Arkitekten, som heter Bruno Queiroz, berättar att kommunen satsar åtta biljoner reais, vilket motsvarar ca 320 biljoner kronor (!) på att renovera och snygga till Rios favelas. Vi förstår att Rio+20 handlar minst lika mycket om social hållbarhet som ekologisk.
Väl ute i stadens verklighet blickar vi upp mot bergen och får för första gången syn på den mäktiga Kristusstatyn. Han ser ut över staden och omfamnar den. Frågan är om han även ser bergens kåkstäder, ”den andra” sidan av Rio ?
