Skriv ut
Här hoppar de från taket
Här hoppar ungdomar från taket på Marinmuseum i Karlskrona.
Hoppandet har sedan många år setts som ”en kul grej” nattetid i Karlskrona.
– Det är klart att det är livsfarligt, säger Håkan Friberg, verksamhetschef på ortopedkliniken i Blekinge.
Bilderna kommer från en två år gammal film. BLT har pratat med en av personerna som hoppar på bilderna och med flera andra som gjort samma sak. Att sena nätter ta sig upp på museitaket och hoppa ner i vattnet har under flera år blivit något av en trend bland unga i Karlskrona.
– Vi hade sett andra göra det förut så vi ville testa själva. Vi har alltid velat hoppa från höga höjder, men på Stumholmen finns ju bara sjuan (det sju meter höga hopptornet). Då tänkte vi att vi skulle gå upp och prova eftersom alla andra har gjort det, berättar en som har hoppat.
Riskerna funderade just den här killen inte över.
– Vi hoppade vid kanten innan och kollade så att det inte skulle vara något på bottnen, säger han.
Men hoppandet är förenat med livsfara menar Håkan Friberg, som är verksamhetschef på ortopedkliniken vid Blekingesjukhuset. Risken att dö direkt vid nedslaget är visserligen inte jättestor när det ”bara” handlar om cirka 13 meter.
– Det farliga är om du blir förlamad, kamraterna är fulla och du sjunker, säger Friberg.
– Du kan svimma direkt eller landa så fruktansvärt fel så att du spräcker tarmar.
Man riskerar även att till exempel slå armar ur led.
– Det är en konst att landa rätt på en sådan vattenyta. Det är höga hastigheter, säger Friberg.
Museichefen Richard Bauer har hört talas om fenomenet, men han har aldrig sett några bevis på att folk verkligen har hoppat.
– Vid något tillfälle så har jag hört talas om det. Då har jag har sökt tecken och bevis på att det är så. Jag har även pratat med vår drift- och säkerhetsfunktion om det. Det är ju fullständigt livsfarligt, säger Bauer.
– Det är farligt att över huvud taget vara där uppe.
Att stoppa det är dock inte lätt menar Bauer.
– Det finns ju oändliga möjligheter om man verkligen vill göra tokiga saker. Det kan vi som offentliga aktörer egentligen inte hindra utan man får hoppas att folk har sunt förnuft.
Museichefens budskap till dem som hoppar är dock klart:
– Jag vill inte att de ska hoppa från Marinmuseums tak för jag är mån om dem. Jag vill inte att någon ska göra sig illa. Det är det jag känner.
Håkan Friberg, på ortopedkliniken, kommer inte sällan i kontakt med människor som skadats när de hoppat eller dykt i vatten. Oftast handlar det om hopp och dyk från vanliga bryggor eller båtar.
– Ofta är det ungdomar, ibland är alkohol inblandat. Ibland gör man det av tuffhet och med en tro att man är odödlig, säger han.
Fakta
Olyckor sker när folk hoppar från höga höjder som ”en kul grej”. Ett exempel är en 22-årig finländare som 2002 slog vad med sina kompisar om att hoppa från färjan m/s Romantika. När färjan låg i Tallins hamn så hoppade mannen från 23 meter ner i vattnet. Slaget mot vattenytan blev så kraftigt att han troligen dog direkt.
Den högsta höjd någon har klarat av är halsbrytande 53,9 meter. Rekordet innehas av den schweiziske våghalsen Oliver Favre, som utförde bedriften år 1987.
Vid hopp från så höga höjder utsätts kroppen för våldsamma krafter, när den träffar vattnet. Den bakersta delen, som är över vattnet, försöker fortfarande accelerera, medan den del som är under vattnet, bromsas från 100 till 0 kilometer i timmen på några ögonblick. I en bråkdel av en sekund utsätts kroppen för upp till 100 G. Därför krävs det avsevärd fysisk styrka för att slippa allvarliga skador.
98 procent av de som hoppar, för att ta självmord, från den 70 meter höga Golden Gate-bron i San Fransico, dör vid nedslaget. De flesta dör av inre blödningar då revbenen bryts och spetsar hjärta, lungor, lever eller mjälte.
