Skriv ut
Professionell stavgångare på väg
Killen i de lustiga kläderna och hatt vid vägkanten är ingen luffare, ingen svartrockare eller udda backpacker, utan en vandrande gesäll.
– Jag har vandrat i tre år och en månad, berättar Christian Zentgraf från Zwickau som ligger i östtyska Sachsen.
Gesällvandringen tog fart redan på medeltiden.
– Om en mästare inom ett hantverk hade tio barn valde alla att gå i faderns fotspår. Det innebar att det blev för många av samma yrke, förklarar Christian Zentgraf, wander geselle, en vandrande gesäll på besök i Karlskrona.
Han har en viss likhet med gubben Rosenbom. Kläderna är i ålderdomligt snitt och av tjockt svart bomullstyg. Väst med två knapprader, lika många gylfar på byxorna och kantning i läder. En hatt med buckligt stuk, en knölig vandringspåk och en ränsel, en bärram med traditionellt mönstrade bylten fulländar munderingen.
– Så här ser en hantverkare ut i Tyskland, säger han allvarligt.
– De här arbetskläderna kommer jag att använda också i framtiden. De är av bra kvalitet, förevisar han.
Gesälldräkten har han beställt hos en skräddare.
– De kostar mellan 500 och 1 000 euro beroende på om man köper färdigt eller skräddarsyr, säger Christian som trivs i dräkten trots gassande sol.
– Visst blir det varmt, men man vänjer sig.
Christian sneglar uppåt. Han har lärt sig till takläggare och då innefattar titeln också plåtslageri och vasstaksläggning. Hans svenska vandring startade i Ystad för en vecka sedan. Han är på väg till Stockholm, där han har fått ett tips om jobb.
Enligt traditionen ska man gesällvandra i tre år och en dag och man måste bege sig minst 50 kilomter hemifrån.
– Man räknar att det tar en halv dag att lämna sin hemort och en halv dag att komma tillbaka, därför lägger man till en dag. När man kommer hem blir det fest, berättar han.
Christian har gjort sin tid, men fortsätter för att det är roligt och lärorikt. Han har besökt många europeiska länder, men också vandrat i Marocko och Indien. Kameran sitter i hans huvud och kallas minne. Det är tillåtet att lifta och att åka med allmänna färdmedel, men däremot får han inte ha moderniteter som mobiltelefon så det blir brev till mor. Han sover i det fria med enklast tänkbara utrustning.
– Då får man vara i fred för tjuvar, konstaterar han.
Annons:
Fakta
Gesällvandring
Först var man lärling, därefter gesäll och slutligen blev man själv mästare. Innan gesällen kunde bli mästare skulle han lära sig så mycket som möjligt hos olika mästare. Därför gav han sig ut på gesällvandring. Vandringarna blev en möjlighet att resa runt i Europa och hämta nya intryck.
Begreppen lärling, gesäll och mästare finns fortfarande inom hantverksyrkena i vårt land. Men i Sverige försvann gesällvandringen vid sekelskiftet 1900. I Tyskland, Danmark och Frankrike lever traditionen däremot kvar.
Källa: Wikipedia
