Wow...!

Igår hände något helt otroligt? Var det en dröm? Nej, det HÄNDE. PÅ RIKTIGT. Vi har bildbevis!

Vi gick till People’s Summit, där det plötsligt har växt fram ett slags hippieläger som för tankarna till 60-talets Woodstock och musikalen Hair. Strax utanför området fick vi syn på en stor byggnad där det såg ut att hända något speciellt. Eftersom People’s Summit är utanför konferensen och aktiviteterna är öppna för vem som helst, så tog vi för givet är även detta var något vi kunde delta i? så vi gick självsäkert förbi vakterna (som står upptagna med ett gäng unga brasilianare) utan problem. Vi följer strömmen ner för trapporna och kommer in i en stor praktfull sal, med dukade bord och en massa uppklätt fint folk som står och minglar och dricker champagne. ”Shit? Vi får nog inte vara här egentligen?” Vi slår oss ner vid ett ledigt bord ändå, och får syn på programmet. Det står ”Power of Local Action: Honoring Communities on the Frontlines of Sustainable Developement. Wednesday 20 june 212. Vivo Rio”. Längst upp till höger finns en logga, UNDP. Alltså = United Nations Developement Program.

DET BETYDER ATT VI HAR TAGIT OSS IN PÅ EN PRIVAT FN-GALA!!!

Moderator för kvällen: Ingen mindre än världskända Hollywood-stjärnan Edward Norton (Fight Club, Röd Drake, American History X), och en av Brasiliens mest kända skådespelerskor, Camila Pitanga! Föredragshållare: Helen Clark, fd. premiärminister i Nya Zeeland och numera ordförande i FN:s utvecklingsprogram.

Och? Prisutdelare av Equator Prize 2012: Richard Branson, en världskänd entreprenör och musikproducent (bl.a. Mike Oldfield, David Bowie, Genesis, Eurythmics, Iggy Pop, Queen, George Michael?) och grundare av Virgin Group.

Så kliver moderatorerna Norton och Pitanga upp på scenen och inleder kvällen med: ”Welcome to all Presidents, Prime Ministers and UN administrators?” Vi ser oss omkring och förstår att här finns alltså flera av världens mäktigaste personer, specialinbjudna till detta event? och vi sitter i mitt i smeten, iklädda strandkläder (korta shorts och typiskt turistlinne), utsmetat smink och trassligt hår från regnet. Vakter står med walkie-talkies i varenda hörn, och vi överväger om vi verkligen vågar stanna kvar. Då dyker kyparen upp och serverar oss varsin gratis drink.

Vi stannar. Hela kvällen. Vi lyssnar på presidenter och framstående företagare inom internationellt bistånds- och miljöarbete, beskådar hur femton pristagare från olika u-länder får ta emot Equator Prize för sina insatser i den fattiga delen av världen.

När ceremonin är över smiter vi diskret genom entrén, och ut i verkligheten. Vilken overklig kväll.. Hur många i världen får chansen att uppleva en privat FN-gala ihop med presidenter och världskändisar? Vi, två naiva miljötjejer från andra sidan jorden, halkade in av en slump. ÖDET EXISTERAR!!!