Hylse & Porshed

Daniel Nore och Hannes Samuelsson, har laddat upp med pulsmätare, diagram och cyklar.

Den här första dagen av vårt nya icke-förslöade liv ska de två smil-eleverna kolla vår kondition i en så kallad ergometercykeltest.

Den ska mäta vår arbetspuls för att få koll på syreupptagningsförmågan.

Och det är väl gott och väl. Men sedan ska ålder och vikt räknas in.Och det är speciellt på den senare punkten som det visar sig att det kan gå riktigt illa.

– Fem kilo för mycket drar ner resultat, eftersom du har fler kilo att räkna in i slutvärdet, förklarar läraren Ola Gralvik till två ännu lyckligt ovetande försökskaniner.

Två odågor som inte hänger med när siffror hit och dit räknas upp. Allt vi vill är hitta den kondition som slarvades bort när ungdomens raska fötter tappade tempo vuxendomen drog sin mest slöa suck över våra allt mer sargade kroppar.

Då måste vi börja om. Och det börjar med förhör.

Ola Gralvik frågar ut oss om tidigare motionsvanor och mål. Han intygar att det går bra att Christian använder sina gamla gymnastikskor som han grävt fram bakom den gamla tjocktv:n i förrådet och nu diskret befriar från några råttlortar som lagt sig under sulan.

Tids nog behövs bättre doningar. Men så här i början ska vi inte gå ut för hårt.

– Man behöver inte ha blodsmak i munnen när man tränar. Många tror att man måste ta i som sjutton för att få upp sin kondition, men det räcker faktiskt med ett par promenader i veckan, säger hälsopedagogen Annika Eriksson, som tröstar med att även om resultatet blir dåligt i dagens test så finns det hopp.

– Har man tränat som ung har man en kostym som man kan bygga vidare på.

I början är det allt lite tungt på cykeln. Men efter några minuter lägger sig pulsen på en jämnare nivå och det är den testet avser att mäta.

– Hjärtat har kommit upp i den takt där det syresätter musklerna i förhållande till det arbete som utförs, säger Ola.

Men det handlar inte om att komma upp i någon maxpuls. Den kan man nämligen aldrig träna upp.

– När du tränar minskar din vilopuls och det är den man vill minska. Ju större skillnaden är mellan vilopuls och maxpuls är, desto större blir nämligen hjärtats arbetsfält.

Men det är svårt att cykla i rätt takt och kroppen vill ruscha så att testledarna ska bli nöjda.

– Du behöver inte cykla så fort, Kerstin. Det är ingen tävling, säger Daniel Nore, som just fått av Christian från vågen.

Ingen av dem ser särskilt förvånade ut över resultatet, men Christian prutar friskt på midjemåttet, som lägger sig ganska exakt på en meter ?två centimeter över sin kollegas.

– Jag tyckte att det stod 60 centimeter, försöker han.

De åtta minuterna går förvånansvärt fort. Det är dags att byta plats. Och självklart påstår den manliga försökskaninen att pulsmätaren runt magen måste spännas åt när det är hans tur.

Sedan när han ojat sig igenom cykeltestet och vid ett tillfälle stannat upp eftersom han tyckte sig höra testledarna viska "Nu dör han nog snart", ska resultatet räknas ut.

Och domen blir hård. Den blir mycket hård.

Båda två ligger vi på en förfärande låg konditionsnivå. Christians syreupptagningsförmåga på 2, 4 liter syre per minut mot hans kollegas 1,7 liter. I förhållande till kroppsvikten blir det senare resultatet att syreupptagningsförmågan är mycket lågt under genomsnittet.

Med andra ord skulle det inte skada med att börja med att gå ner i vikt.

– Satsa på fem kilo. Det är en lagom nivå på sju veckor, tipsar Ola Gralvik.

Första veckans hemläxa blir att skriva ner allt vi äter och att omvandla det saktfärdiga lunkandet till bussen/kvällsrundorna med hunden till raska promenader.

Sedan är det upp till smil-eleverna att komma med en plan på hur två otränade medelålders journalister med smak för livets goda, ska komma på rätt köl.

För det finns hopp även för småfeta soffpotatisar.