"Jag vet inte vem som är invandrare"

På väg från valstugorna på torget till BLT:s redaktion, passerar Jimmie Åkesson en grupp medelålders män. En av dem hejdar sig, tittar på SD-ledarens ryggtavla och säger med viss förvåning:
– Såg ni, det var ju Jimmie Åkesson. Jo, min själ, det är han.
Kanske säger det något om vilket genomslag Sverigedemokraterna börjat få. Eller så säger det något om att partiledaren Åkesson numera inte syns så ofta i sitt hemlän.
Vem är Jimmie Åkesson?
– En 31-årig vanlig man heter det väl nu när man passerat 30, som har blivit ganska engagerad i samhällsfrågor. Försökt att vara på Strandvallen på de flesta hemmamatcher. Det är det jag gör på fritiden och läser lite grann ibland och snickrar på huset.
Hur såg din uppväxt i Sölvesborg ut?
– Ganska så vanlig, men med separerade föräldrar då. De har bott rätt så nära varandra alltid, så jag har alltid haft en normal relation med båda. Växt upp i ett villakvarter där jag i princip fortfarande bor kvar. Jag har köpt en egen kåk några hus därifrån som jag har renoverat och bor i.
Hur var ditt första möte med en invandrare?
– Ingen aning. Minns inte när jag träffade en invandrare första gången.
Har det inte funnits så många invandrare i Sölvesborg under din uppväxt?
– Jag vet inte. Det är ingenting som man kanske lägger på minnet när man träffade en invandrare. Jag vet inte vem som är en invandrare eller så.
Hade du någon med utländsk härkomst i klassen som du minns?
– Ja, det hade vi väl i de flesta klasser. Jag umgicks med dem till och från som man gör med klasskompisar och så där. Det var inga konstigheter.
Är kungahuset viktigt för Sverige?
– Ja, det tror jag. Framför allt i en globaliserad värld är det viktigt med traditioner och symboler och institutioner i samhället som ändå blir någon slags fast punkt.
Är det svenskt även om drottningen har tyskt påbrå?
– Så ser det ut i kungahusen i världen att man gifter sig med varandra. Så har det varit alltid. Det tycker jag inte är något konstigt.
Hon känns svensk för dig?
– Jag vet inte. Jag reflekterar inte så mycket över vad hon har för nationalitet, utan det är mest upp till henne vad hon tycker faktiskt.
Du är en konservativ människa som inte tycker att homosexuella ska få adoptera barn eller gifta sig i kyrkan.
– Ja, min övertygelse är att barn mår bäst av att växa upp med både en mamma och pappa. Det kan inte alltid lösas naturligtvis men adoption tycker jag ska syfta till att i så hög utsträckning som möjligt ersätta den familjen. Jag är motståndare även till ensamståendes rätt att adoptera.
Det finns många familjebildningar i dag som inte ser ut som den traditionella kärnfamiljen. Är det ett problem att barn växer upp i olika typer av familjer?
– Tror det är bäst för barnen att växa upp med en mamma och en pappa, men det går inte alltid. Jag är politiker och lägger mig inte i hur folk bildar familj.
Vill du ha barn?
– Ja, massor. Gärna mer än en i alla fall.
Du är heltidspolitiker sedan fem år tillbaka. Har du någonsin haft ett hederligt arbete?
– Ja, jag har ett hederligt arbete i dag. Det är ett viktigt uppdrag och helt nödvändigt för att partiet ska fungera. Innan dess så jobbade jag med en webb-byrå och byggde hemsidor och jobbade framför allt med vingårdar i Frankrike.
Du har inte jobbat i fabrik eller liknande?
– Måleri har jag framför allt jobbat med många somrar. Min pappa är golvläggare så med det har jag också jobbat lite. Fabrik har jag aldrig stått i.
Fotbollslandslaget är ett bra exempel på att mångkultur fungerar.
– Nej, det tycker jag faktiskt inte. Landslaget är inte mångkulturellt. Det bygger på en väldigt svensk idé om hur ett lag formas. Sedan finns det människor med utländsk bakgrund som har kunnat assimileras in i den idén i landslaget, till exempel Zlatan. Landslaget är bra och jag önskar dem all lycka men att påstå att det är mångkulturellt tycker jag är att gå för långt.
Vilka politiska förebilder har du?
– Jag vill inte säga att jag har några förebilder.
På vilket sätt har du personligen drabbats av det som ni kallar en ansvarslös invandringspolitik?
– Jag har ju privilegiet att bo i en ganska trygg miljö, där det inte är så segregerat och utanförskapet inte är så stort. Därför ser inte jag personligen de här baksidorna med utanförskap och motsättningar på samma sätt som om man bor i en förort till en storstad.
Har du några personliga upplevelser av att inte ha fått jobb eller blivit förfördelad på annat sätt?
– Nej, det tror jag inte. Inte vad jag kan minnas.
Så som du vuxit upp i trygga Sölvesborg, lever merparten av svenska folket. Men ni lyfter otryggheten till ett generellt problem?
– Vi beskriver verkligheten. Sedan får väljarna bestämma om vi beskriver deras verklighet på ett sätt som de kan känna igen sig i eller inte.
Du vet inte om den verkligheten som ni beskriver finns?
– Jo, vi beskriver verkligheten på ett sätt som vi upplever den.
Men du har inte träffat på den verkligheten?
– Den kan man väl se. Var senast i går och träffade brandmän på Jägersro brandstation utanför Rosengård i Malmö. Lyssnade på deras verklighet om stenkastning och liknande när de gör utryckning i exempel Rosengård. Men jag lever inte i den varje dag.
Ni odlar gärna bilden av er själva som martyrer och det ingår i en mycket tydlig strategi från er sida för att locka väljare.
– Nej, jag tror inte det är så. Det är en produkt av att vi inte får vara med. Vi får inte vara med i slutdebatten, tv 4 censurerar vår film och vi kan inte hyra lokaler. Vi blir stenkastade när vi visar oss på torgen i Malmö. Det kan vi inte hålla tyst om.
Vad skålar du i vid tolvslaget på valnatten?
– Spanskt cava tror jag vi har beställt till valvakan.
Vad blir det för mat?
– Det blir ett... (skratt) svenskt-amerikanskt smörgåsbord.