Extraledare Sydöstran

Det var sorgligt men också nödvändigt. På lördagseftermiddagen i hemstaden Oskarshamn meddelade Håkan Juholt att han avgår som socialdemokratisk partiledare med omedelbar verkan. Även om det hördes ljudliga protester bland åhörarna accepterar landets socialdemokrater Juholts beslut. Trycket mot honom blev omänskligt. Det blev plågsamt att se en hederlig och begåvad politiker malas ned av trycket.

Håkan Juholt blev intervjuad kort före sitt framträdande i gallerian Flanaden av sin gamla tidning och arbetsgivare Östran/Nyheterna. Tidningen berättar det mesta på måndag om Juholts syn på Sven-Erik Österberg, om vem Juholt tror blir hans efterträdare och hur splittrat partiet är.
Han är den gamle murveln som gynnar sin tidning när han själv är som hetast i svensk massmedia. Juholts framträdande i Oskarshamn och i den egna socialdemokratiska lokaltidningen vittnar om var han har sina rötter och sina lojaliteter. Han säger till Östran/Nyheterna:
– Jag har känt klassföraktet i vissa kretsar. Det har varit legitimt på borgerliga ledarsidor att göra karikatyrer av mig och ge mig öknamn.
Det är uppenbart att Håkan Juholt var en uppskattad och omtyckt ledare i socialdemokratins bas. Han kunde och kände sitt parti. Han är folklig och med bättre flyt och stöd hade han säkert blivit folkkär till slut. Han är skarp i polemiken, slagfärdig i repliken och en människa som bjuder på sig själv. Hans brister känner alla till vid det här laget. Hans stora stryktålighet har imponerat. Han har inte skyllt på någon annan för sina tillkortakommanden. Och han drar till slut den riktiga slutsatsen att gå för att värna sitt parti.

Med lite distans kommer människan Juholt bli värderad som partiledaren som brådstörtat tog på sig ett av politikens tyngsta och svåraste uppdrag. Han fick aldrig någon förberedelsetid som oppositionsledare och statsministerkandidat. Det gäller att hålla reda på bostadsersättningar, reseräkningar och hur man uttrycker sig i budgetprocesser. Juholt hamnade tidigt snett i olika uttalanden som sammantaget fick förödande konsekvenser.

När ett antal partidistrikt öppet uttalande sin misstro mot honom på fredagen gick det inte fortsätta att försöka prata politik. Till slut lyssnade ingen. Det var han själv som insåg att han kommit till vägs ände. Han har mycket att ge i framtiden i politiken och för socialdemokratin. Hans politiska begåvning ska inte förslösas.