Sköts i bröstet på en meters håll

– Det var som en explosion i huvudet på mig, jag blev så fruktansvärt rädd. Jag sprang ut på trappan och bara sköt på allt som rörde sig. Jag vet inte hur många gånger jag laddade om, säger den 50-årige Rödebybon.
Polisen vet nu att det i varje fall var minst tre gånger.
I går åtalades Rödebybon för mord och mordförsök – och han riskerar ett mycket långt fängelsestraff.
Han är psykiskt sjuk, men om han är sjuk nog för att inte kunna dömas till fängelse kommer att visa sig först vid rättegången, som tar sin början i nästa vecka.

Förföljts
50-åringen och hans närmaste har under flera år utsatts för ofredanden och trakasserier, och företrädesvis är det yngste sonen, som har ett psykiskt funktionshinder, som drabbats.
Flera händelser har polisanmälts, men familjen upplever det som om den aldrig fick någon hjälp. Hursomhelst fortsatte förföljelserna, f ö så sent som bara några timmar före tragiken på familjens gård utanför Rödeby i oktober i fjol.
Några mopedburna ungdomar, anförda av den 16-åring som bråkat med familjen i åtminstone två år, hade buskört kring deras bil, och försökt slita upp ena bildörren under färden.
50-åringen blev så upprörd av det nya angreppet att han vid hemkomsten började dricka alkohol, och ta tabletter.
En vän till familjen blev också så arg att han sökte upp 16-åringen och dennes vänner i Rödeby centrum, och misshandlade honom inför hans kamrater.
Någon som alltså en stund senare fick de tragiska följderna.

Samlade uppbåd
Sex av ungdomarna beväpnade sig med bl a ett bollträ, en större ficklampa, vägpinnar och ett vedträ, och åkte upp till familjens gård. Flera gånger utmed vägen ringde 16-åringen upp sonen i huset, och berättade att de var på väg, och att han skulle dö.
– Jag blev så rädd, jag ringde 112, men fastnade i en telefonkö. Jag vågade inte väcka pappa. Jag visste att han skulle göra allt för att skydda oss, att han inte skulle sky någonting. Han hade sagt så ibland. Och det gjorde mig också rädd, berättar sonen i polisförhören.

”Bara snurrade”
Men pappan vaknade när de sex pojkarna sprang omkring ute på gårdsplanen, krossade flaskor och skrek att familjen skulle komma ut, och ”snacka”.
Han säger själv att det bara snurrade till i huvudet på honom, av rädsla, panik, vrede och beskyddarinstinkter. Han försökte ladda sin älgstudsare, men skakade så mycket att han istället slet till sig ett mer lätthanterligt hagelgevär, knäppte på sig sitt patronbälte – och sprang ut för att ”eliminera hotet”.
Mycket talar för att Simon Söderberg träffades av den första hagelsvärmen. Ena armen perforerades av hagel, och redan den skadan var, visade det sig senare, livshotande. Men 50-åringen sprang också efter honom ut mot vägen. Vid grindstolpen, berättar kamraterna, gick Simon ned på knä och vädjade om nåd.
Ögonblicket senare träffades han av en svärm rakt i bröstet, på bara en meters avstånd.
Döden var ögonblicklig.

Kunde förblött
Mellan de båda skotten, troligen, träffades också 16-åringen av ett skott, även det på mycket nära håll, och rakt i ryggen. Det trasade sönder flera inre organ. En stund senare sköts han också i ena låret, och ryggslutet.
Hans skador var livshotande, men försynen och en snabb operation räddade hans liv.
Först ”när gräsmattan var tom igen” kom 50-åringen till besinning, gick in i huset och lämnade över hagelgeväret till en dotter, och tog över luren från sonen, som just fått kontakt med polisen.
– Jag tror jag har skjutit ihjäl två, berättade han.
– De ligger därute.