SÖLVESBORG
För fyra år sedan förstördes glasblåsaren Anette Ohlssons livsverk när blixten slog ned i Slottslängorna. Helgens konstrunda är hennes första efter branden.

Måndag, 10 maj 2004:
Anette Ohlsson sitter med sin ettåriga son i familjens vinröda BMW utanför Glashyttan i Slottslängorna. Snart ska hon in i sin hytta men någonting hindrar henne. Magkänslan säger att hon ska åka hem igen, förnuftet säger att hon ska stanna.
Då händer det. Pang, bom, krasch. Blixten slår ner i Slottslängorna och vasstaken förvandlas till ett eldrött hav. På en minut är Anettes verk sedan tio år tillbaka är uppslukade av elden.
– Det måste vara ödet som gjorde att jag inte just då stod inne i hyttan och blåste glas. För om jag hade gjort det... (tystnad)... så hade varken jag eller min son funnits idag, säger Anette.

Vilse men fri
Glasblåsningen var Anettes terapi, hennes sätt att att må bra. Nu var hon tom och vilse. Men samtidigt fri.
– Jag var helt fri från prylar och på ett sätt kändes det skönt. Samtidigt är jag glad att jag vågade köra ett varv till.
För Anette hade mycket kvar att ge. Tekniker att utforska och idéer att prova.

Bastu
Nu står Anette i den nyuppbyggda Glashyttan. Den sprakande elden i ugnen har förvandlat rummet till en bastu, men Anette verkar oberörd av hetta när hon lägger glasblåsarpipa efter pipa till uppvärmning. Vid ugnens högra sida ligger burkar med minimala glasskärvor i blått och rött. De ska hon snart blanda med ofärgat glas. Men först vill hon visa sina nya verk.
Camilla, 40, är mörkhårig och bystig medan Emil är en spinkig tonårspojke i fotbollskläder. Personerna finns både på riktigt och i en av Glashyttans montrar.
– Det började med att jag blåste kräft- och bilglas som blev väldigt populära. En dag kom ett syskonpar hit och frågade om jag kunde avbilda deras vänner som skulle gifta sig. Och här är de.
– Att blåsa människor är lite som att teckna serier. Jag tar fasta på ett karaktärsdrag och förstärker det. Jag kallar serien Nya familjer.

Konstrundan en kick
Anette tittar sig omkring i sin hytta. Blicken vandrar från familjen i montern till de bulliga, röda hjärtan som ligger på ett bord, från sommarskålarna lite längre in i Glashyttan till änglarna i taket.
– Konstrundan har hjälpt mig att komma igång på riktigt igen. Den ger en extra kick och det är roligt att den är på hemmaplan, säger Anette.