Regnet avstod att besöka Ronneby, rekordstor publik och ett välslipat
Diggiloogäng som levererade precis det Ronnebypubliken ville höra.
I alla fall om man får tro jublet och applåderna som hördes från havet av
besökare.

Före konserten viskades det om publikrekord i Diggilloos femåriga historia i
Ronneby. Efteråt konstaterades det man sålt långt fler biljetter än någon
annan gång. Och Ronnebypubliken, som är känd för att vara ”lojal” höll
ställningen även under gårdagen. Det var fest och skratt från första stund
även om det var den andra akten som höjde showen och inramningen av kvällen.
Tempofyllt
Man hade lovat ännu mer tempo jämfört med tidigare år vilket märktes direkt
då hela gänget körde igång med en hitkavalkad a la Lasse Holm. Som bland
annat följdes av en stark ”Black Velvet” av yrvädret Linda Bengtzing, en ljuv
duett mellan Lotta Engberg och Måns Zelmerlöw i ”Det vackraste”, storhiten
Brother o Brother med samme Måns, otroligt uppskattat mellansnack av komikern
Thomas Petersson och ett melodifestivalmedley kallat ”Globen 2008”.

Men det var först när Måns Zelmerlöw, i den andra ”Europaakten”, framförde
Gilbert Bécauds Et maintenant, som showen började på riktigt. Ett otroligt
mäktigt nummer som fick publiken att ställa sig upp för första gången, till
artistens stora lättnad. Några nummer senare var det dags för nästa
gåshudsattack när blott 16 år gamla Molly Sandén sjöng en specialskriven
version av Halleluja och det blev inte sämre med en duett mellan
Zelmerlöw/Sandén i Come what may från filmen Moulin Rouge. Och däremellan
mycket mycket mer förstås.

Showen avslutades som den började med en hitkavalkad med kända hitar av
bland annat Lotta Engberg, Måns Zelmerlöw, Nanne Grönwall, Linda Bengtzing,
och Lasse Holm.
Och ett hejdundrande fyrverkeri som lös upp Ronnebynatten.

I morgondagens tidning kommer det ett fullspäckat reportage från kvällen
där Sydöstrans läsare bland annat får följa med backstage där det skålades,
skrevs autografer och kramades med nära och kära.