Det handlar om barnets behov

Svar till Pedagoger i förskola, ”Varför vill ni inte ta vara på tiden med era barn?”, BLT den 9 februari.
Det handlar inte om egentid. Det handlar om mitt barns behov.
Jag är en så kallad 15-timmarsförälder, som under min föräldraledighet med mitt andra barn har valt att lämna mitt äldsta barn på förskolan 15 timmar i veckan. Insändaren från pedagogerna i förskolan är inte den första som kritiserar mig för detta, vilket är tröttsamt och ledsamt. Jag tycker att ”Pedagoger i förskola” missar väldigt mycket när de drar alla över en kam och generaliserar barns behov. Jag tror att det är viktigt att titta på barnets behov av förskoletid snarare än att lägga tid på vilka föräldrar som lämnar för att få egentid. Jag själv väljer inte att lämna mitt äldsta barn på förskolan för att få egentid. Jag väljer att lämna henne för att hon behöver den stimulans och aktivitet som förskolan kan ge, samt för att hon tycker om det och har roligt med sina kompisar under de timmarna.
Jag har erfarenhet av att ha henne hemma på heltid eftersom hon på grund av den allmänna förskolans regler inte får vara på förskolan under skollov. Under sensommaren klättrade hon på väggarna och var totalt uttråkad efter att ha varit hemma med sin mamma 24 timmar om dygnet. Detta trots att jag skapade alla möjligheter till aktiviteter som går med ett spädbarn vid sidan om.
Utöver behovet av aktivitet och stimulans ser jag också en vinst med att kunna ägna mig åt mitt andra barn, samtidigt som jag kan skapa förutsättningar för att få kvalitetstid med min dotter när hon kommer hem från förskolan, exempelvis förbereda middagen som min dotter inte tycker är roligt när jag gör.
Jag tycker att man ska prata kvalitet när det gäller tid med sina barn, snarare än kvantitet. Det handlar om att se sitt barn och vara närvarande. Det finns även andra saker som jag värdesätter tiden på förskolan för; socialisering bland andra barn och vuxna samt att de jobbar pedagogiskt med henne på ett sätt som jag inte har kompetens för. Därför skrämmer det mig att ”Pedagoger i förskola” skriver att mitt barn inte missar något av värde i förskolan som jag inte kan ge hemma. Där tycker jag att de förminskar sin egen professionalitet och roll. Jag hoppas verkligen att de pedagoger som jag lämnar mitt barn till ser att de har mycket att erbjuda henne. Varför har de annars en högskoleutbildning på tre år i bagaget?
Det resonemang som ”Pedagoger i förskola” har om hur föräldralediga och arbetslösa är bekväma föräldrar, i stället för att se barnens behov i samhället gör mig bekymrad gällande hur min dotter påverkas av denna samhällssyn och verklighetsuppfattning. Beslutet om att barn till föräldralediga och arbetslösa ska få vara på förskolan ett antal timmar i veckan har antagligen tagits för andra orsaker än att föräldrar ska vara lata och få egentid.
Beslutet har nog snarare grund i att barn till dessa grupper ska ha ungefär samma rättigheter som andra barn. Barn till arbetslösa är en grupp som kanske aldrig får möjlighet till ”samma värld” som barn till arbetande föräldrar. De kan hamna i utanförskap och samtidigt ha en förälder hemma som på grund av sitt eget utanförskap inte för tillfället har full förmåga att ge sitt barn allt som behövs inför en kommande skolstart. Att dessa barns tid på förskolan enbart ses som en möjlighet för föräldrarna att vara arbetssökande, tycker jag är skrämmande att höra. En sådan inställning får mig snarare att fundera på om jag över huvud taget ska lämna mitt barn på förskolan. Jag vill nämligen inte att hon får den verklighetsuppfattningen med sig.
Josefin A