Frågor om funktionshinder får inte kosta

t ill Ronnebys politiker .
”Syns inte – finns inte” i nya organisationen! Vi lånar vildvittrornas ord om Ronja Rövar- dotter när hon låg i snön under sin stora pälsmössa. Det handlar om de cirka 2800 av Ronnebys invånare som beräknas ha en funktionsnedsättning av något slag, det vill säga tio procent av befolkningen.
Trots kommunens egen utredares framställning om behovet av en handikappkonsulent beslutade kommunstyrelsen i december 2011 att inte återbesätta tjänsten efter ett års vakans. Det var inte brist på pengar, sa man, och inte heller brist på sökande när tjänsten annonserades ut hösten 2010 – utan att ingen ville ha, eller förstod vad tjänsten skulle innehålla.
Vi uppfattar att det inte fanns någon lämplig/kunnig anställd att omplacera vid det aktuella tillfället, det vill säga få någon annan som betalar.
Mona – vi saknar dig, ditt engagemang, din kompetens och din respekt för vår kunskap! Vem eller vilka ska nu bevaka att lekplatser som renoveras blir tillgängliga även för barn med funktionshinder, ordna sommarjobb för unga med funktionsnedsättning och följa upp dessa? Vem ska bevaka aktuell lagstiftning, ritningsgranska för att bygga klokt och smart och slippa dyra ombyggnader efteråt för att skapa tillgänglighet, följa upp beslut och åtgärder och förmedla kontakter och företräda kommunen för de 2 800 personer med funktionsnedsättningar och vice versa?
Tillgänglighetsguiden som finns på kommunens hemsida är inte uppdaterad sedan 2010, och tidigare handikappkonsulenten står fortfarande som ansvarig för den. Tanken var ju att guiden skulle ge vägledning för besökare, turister, presum- tiva boende med flera, om en familj med till exempel ett barn med funktionsnedsättning kan vara aktiv och delaktig i Ronneby. Men uppgifterna är färsk- vara. Företag byter lokaler och lokaler byter verksamhet. Håll den aktuell – och utveckla guiden med uppgifter om till exempel nya ridhuset och bandy- banan!
Varför nekade Ronneby kommun unga vuxna med funktionsnedsättning att inventera och uppdatera guiden med stöd från arbetsförmedlingen och försäkringskassan? Det handlar om möjligheten att vilja och kunna bedriva företag i Ronneby. Enligt vårt kommunalråd finns det cirka 2300 egenföretagare här. Det är ungefär samma antal som röstberättigade Ronnebybor med funktionshinder. Det är ingen motsättning i detta. Företagaren eller någon i dennes familj kan behöva anpassade lokaler och service. Alla människor ska kunna vistas här. Vi är alla konsumenter och vill vara delaktiga.
Arbetet med funktionshinderfrågor får tydligen inte kosta. Resonemanget går igen när politikerna, utan samråd med föreningarna, gjorde nytt reglemente för det kommunala rådet i funktionshinderfrågor. Endast politikerna får numera sammanträdesarvode, medan föreningarnas valda representanter blir utan – samtidigt som dessa förväntas vara sakkunniga inom sina områden och ge råd till beslutsfattarna i arbetet för ett samhälle för alla.
Eller ser den politiska ledningen att ett obegränsat antal representanter från lokalföreningar, länsföreningar och handikappidrotten, i det kommunala rådet i funktionshinderfrågor enbart har ett forum att gnälla av sig i, inför ett begränsat antal politiker?
Vi inom SRF Ronneby har frågat, skrivit skrivelser och e-post, men vi får inga svar. Vi är fullständigt ignorerade! Vi säger som rumpnissarna i Ronja Rövardotter: ”Vafför å rå? Vafför gör di på detta viset?”
För Synskadades
Riksförbund
SRF Ronnebys styrelse och personal
Gunilla S Hallström
ordförande
Göthe Linder
Miriam Mattsson
Gunda Pettersson
Inger Abramsson
Ella-Britt Kleremark
Erling Lorentzon
”
Det handlar om de cirka 2 800 av Ronnebys invånare som beräknas ha en funktionsnedsättning av något slag, det vill säga tio procent av befolkningen.