Livsfarliga jägare i Blekinge är en skam för jägarkåren

För cirka tio dagar sedan var min skogschef ute och inventerade stormfällningar. Med sig hade han som vanligt sin wachtelhund. I västra delen av godset fick hunden upp vittring och sprang in i en tätning. Skogs-chefen böjde sig ner för att se vad som pågick. Då plötsligt blir han ur tätningen anfallen av ett vildsvin som han med knapp nöd – och ett knytnävslag mot huvudet – lyckas undvika. Vildsvinet viker sedan men han hinner uppfatta att dess ena ben syns vara helt funktionslöst.
Vi diskuterar händelsen inom godset och bestämmer att vi ska ägna nyårsaftonens jakt åt att försöka komma åt och avliva detta vildsvin. Sagt och gjort – nyårsafton drar ett drev fram i den trakt där vildsvinet tidigare påträffats. I ungefär samma område upprepar sig samma händelse som drabbade skogschefen tidigare. En jägare kikar under en tätning, där hundar fått känning, och plötsligt anfalls han av ett vilt rusande vildsvin. Lyckligtvis är han skjutberedd och har vapnet redo men det blir ändå med millimetermarginal som han lyckas fälla vildsvinet.
Det fällda vildsvinet visar sig ha genomlevt ett fullständigt helvete. I ryggens axelparti har den ett några veckor gammalt, stort skottskadesår, svartnat och intorkat men helt öppet. Höger framben är helt avskjutet och obrukbart. Inte undra på att detta vildsvin är anfallsbenäget mot allt som det upplever som hot. Och sådant hot behöver inte nödvändigtvis utgöras av jägare – det kan också vara fredliga svampplockare eller förskolebarn på skogsutflykt.
Jaktlagen stadgar att eftersökshund ska finnas tillgänglig och senast efter två timmar kunna sättas in i eftersök av påskjutet eller skadat vilt. Vi kan konstatera att det finns jägare i vår närhet som totalt struntar i dessa föreskrifter. Som hänsynslöst skjuter på förekommande vilt, men som, om de inte hittar viltet dött på plats, högaktningsfullt struntar i det eftersök som jaktlagen påbjuder. Det här vildsvinet, med sitt öppna sår, borde inte ha berett eftersökshundar några större problem. Detta är ett vidrigt beteende och dessa jägare är i sanning en skam för jägar- kåren!
Attityden mot vildsvin har kommit att hårdna under senare år. I många fall har man mera kommit att betrakta dem som skadegörare. Men detta är en felsyn! Vildsvinet är ett fantastiskt högvilt, som rätt förvaltat kan ge mycket tillbaka till lantbrukare, konsumenter och naturvänner. Låt oss lära att respektera detta fina vilt, att lära oss dess natur och beteende, dess egenskaper, födobehov, reproduktion och levnadsbetingelser. Det här klarar vi bara gemensamt – i våra organisationer, i våra jaktlag, i våra familjer. Låt inte rötägg fördärva det fina vi har möjligheter att bygga upp!
Hans Wachtmeister
VD Johannishus Godsförvaltning AB