Otryggheten flyttar ut på landsbygden

Tryggare kan ingen vara är en psalm skriven av Lina Sandell-Berg i mitten av 1800-talet. Inspirationen kom då hon som liten flicka en gång kröp upp i ett träd och såg fåglarnas väl dolda bon. För mig är det en bra beskrivning av kärnan i trygghetsbegreppet, något som alla borde kunna få uppleva och känna. Men verkligheten och utvecklingen är en annan. Allt det som vi på nyheterna ser hända i världen och storstäderna, har vi numera inslag av på nära håll. Även på landsbygden.
Världen krymper i takt med att infrastruktur byggs ut och folks fria rörlighet stimuleras och utvecklas. Dessutom sker en förskjutning av var kriminaliteten och brotten sker. I takt med att säkerhetssystem blir mer effektiva på traditionella brottsplatser som banker och finansiella institut så ökar våldet på gatan, mot affär-erna och i lokalsamhället i stället.
Allt detta har blivit påtagligt för oss som bor utanför storstäderna. Numera sker sofistikerade inbrott i dagligvaruhandelns butiker, köpmännens affärer och i bostadshus längs hela gator i mindre samhällen. Idrottsföreningar blir av med sina gräsklippare, lantbrukare har inbrott i maskinhallar och gårdsverkstäder och dieselstölder hos lantbrukare sker dygnet runt. I regel är de flesta brott numera väl-planerade och befolkningens beteendemönster noga kartlagt, liksom flyktvägar och godsets vidare tran-sporter ut ur bygden och landet.
Skadeförebyggande verksamhet måste därför ha ett ökat fokus på dessa företeelser och vi har faktiskt även lyckats förekomma och stoppa ett antal av de brott som varit planerade. Nu kommer även nya trender som ekoterrorism mot djuruppfödning och ökad huliganverksamhet, som redan lantbrukare och idrotten bittert fått erfara. En tråkig utveckling och trend som vi alla måste förebygga och vända.
Vi ser också att försäkringsbedrägerierna ökar i såväl antal som i pengar och att bedrägerierna tenderar att öka även för personförsäkringar. Det är allt från fejkade sjukdomar till anmälda dödsfall som inte inträffat. Tidigare studier av försäkringsbranschen som den kände krimino-logen Leif GW Persson gjort, där även Länsförsäkringar deltog, är nedslående. De visar att så mycket som 10–20 procent av alla anmälda skador är försäkringsbedrägeri i någon form. Inte undra på att våra bedrägeriutredare har fullt upp.
Alla dessa trender gör att vi än mer måste satsa på skadeförebyggande verksamhet i allmänhet och brottsförebyggande i synnerhet. Framförallt med hänsyn och respekt till det stora flertalet som är alla våra ärliga kunder. För vi vill inte att våra oskyldiga kunder ska drabbas ekonomiskt av medvetna skadevållare. Det finns alltså starka skäl att påminna om att försäkringens grundidé är att ersätta de kunder som får skador plötsligt och oförutsett.

Leif Naurin, vd Länsförsäkringar Blekinge