Politiker vill skapa bidragsberoende

Kommentar till Christina Mattissons (S) inlägg ”2500 fattiga barn i Karlskrona” på BLT debatt den 6 juli.

Vänsterpartiet och Socialdemokraternas vänstersida försöker lansera sig som fattiga barns välgörare. Det är inte särskilt genomtänkt. Deras politiska alternativ låser tvärtom fast både fattiga barn och deras fattiga föräldrar i både fattigdom och bidragsberoende. De är naturligtvis väl medvetna om att bidragsberoende skapar beroende av politiker som beviljar bidrag.
Att föräldrar har för lite pengar har två orsaker. En orsak är att de saknar arbete. Den andra är att deras största utgift är skatter. Verkligheten är att fattiga barn har föräldrar med låga inkomster. Den största biten ur dessa låga inkomster skär fortfarande skatterna.
Fattiga barns föräldrar betalar inte bara inkomstskatt. De skall även betala moms och punktskatter på el, värme, sopor, bensin med mera. Den näst största biten är kostnaden för bostaden. Även den ses av vänsterpolitiker som ett skatte-objekt – inte som familjernas hem.
Som bot mot arbetslöshet driver alliansregeringen den arbetslinje som faktiskt gör att antalet människor i arbete hela tiden blir högre. Att procentsatsen arbetslösa ändå inte sjunker beror på att till-flödet av arbetssökande med för dålig, fel eller helt utan utbildning är ännu högre. Som bot mot det faktum att de fattigas största utgift är skatter driver alliansregeringen en skattesänkarlinje.
Vänstersidans recept är bidrag som skall betalas med ännu högre skatter. I landstinget, där de har majoritet, har de höjt skatten. Även för fattiga barns föräldrar.
I riksdagen och i Karlskrona kommun, där de inte har majoritet, föreslår de höjda skatter. Skatter som skall tas ut även av fattiga barns föräldrar. Föräldrar som sedan skall få bidrag, mer bidrag och fler bidrag – och för evigt låsas fast i beroende av bidragsgivande politiker.
De som arbetar och får lön, de som sliter som entreprenörer och företagare ses av vänsterideologer endast som objekt att mjölka på skatter. Inte som de samhällsbärare de faktiskt är.
Vänstern lade fast sin skatte- och bidragslinje i mitten på förra århundradet. Alliansregeringen anpassar politiken till dagens och morgondagens samhälle. Mot en mossig vänsterideologi ställer alliansregeringen möjligheter för människor att med arbete, rimligt beskattat, lyfta sin levnadsstandard.
Jag ser nu att FN:s mål från år 2000 att till 2015 halvera fattigdomen i världen redan har uppnåtts. Detta tack vare att flera stora länder lämnat sitt fattigdomsskapande socialistiska ekonomiska system och gått över till marknadsekonomi.

Lars Åkesson