Bygg vid den självklara mittpunkten

En nyligen presenterad utredning, vars ekonomiska slutsatser jag som lekman knappast har förutsättningar att ifrågasätta, visar på betydande för- delar med att ersätta två föråldrade lasarett inom det geografiskt och befolkningsmässigt alltför lilla Blekinge (tio x tre mil, 150 000 invånare) med ett modernt och tillräckligt stort sjukhus. BLT innehöll fredagen den 10 februari en insändare i detta intressanta ämne av Raili och Boeric Hjort, Ronneby.
Den anbefalles livligt till studium, inte minst till Ronneby-politikerna i kommun och landsting. Det är till dem författarna vänder sig i första hand, med en fingervisning, eller kanske snarare en appell, med goda argument och infallsvinklar, om vad en säkert överväldigande majoritet av 28 000 kommuninvånare över parti- och blockgränser (och säkert många andra klarsynta blekingar) fordrar av dem: att med alla till buds stående medel säkra att denna sjukhussatsning sker i Ronneby kommun.
Med kännedom om var motståndet kan förväntas, behöver medlen och metoderna varken vara särskilt renhåriga eller finkänsliga.
Den fråga som är svårast att ta ställning till är den som utredningen nu tycks ha gett svar på – bygga nytt eller lappa, bygga om och permanenta en splittrad struktur som är ohållbar och beror på bekanta strukturella problem i länet (kända som ”öst och väst”).
När det däremot gäller den optimala placeringen av ett nytt ensamt ”länssjukhus” är lösningen närmast självklar. Målet måste väl vara att den sammanlagda resvägen, om samtliga personer i Blekinge beger sig till sjukhuset, skall bli så kort som möjligt. Då blir också blekingens genomsnittliga avstånd till sitt sjukhus kortast. Den platsen kallas länets demografiska mittpunkt och kan med matematisk exakthet fastställas. Diskuteras kan den däremot inte – åt vilket håll man än avlägsnar sig från denna punkt ökar obönhörligen avståndet för bilar, bussar, tåg och ambulanser eller varmed sjukhusets brukare nu än behagar förflytta sig!
En invändning mot det här resonemangets användbarhet kan naturligtvis vara att ett geografiskt område har två eller flera tätorter i områdets utkanter och gles eller ingen befolkning just där den demografiska mittpunkten befinner sig. Inte minst av infrastrukturskäl är det ju olämpligt att placera en stor institution i en ödemark, hur ”central” platsen än skulle vara.
En annan insändarskribent (BLT den 10 februari), säkert från Karlskrona och bristfälligt orienterad om förhållandena där utanför, vädrar sin oro över Blekingesjukhusets öde, utflyttat till en sådan miljö. Veder- börande verkar nästan tro att öknen utbreder sig väster om Nättraby och menar att alla miljövinster med ett sjukhus mitt i Blekinge skulle gå förlorade: ”I stället skulle all personal få köra ett antal mil till arbetet. Ingen kommer att ha gång- eller cykelväg. Ett nytt miljötänk!”
För denne pessimist är det skönt att kunna berätta, att den demografiska mittpunkten i Blekinge, såvitt jag har mig bekant, ligger inom eller i omedelbar närhet av Ronneby stads-område och således i en av länets största befolkningskoncentrationer, med cirka 17 000 invånare i Ronneby/Kallinge och med Blekinges bästa kommunikationer. Arbetsmarknaden är på intet sätt överhettad, så risken för personalbrist kan vi nog ta med ro. En viss inflyttning är vi inte heller ointresserade av – det vore ju synd om personal skulle nödgas gå och cykla från Karlskrona.
Skall ett nytt sjukhus byggas, skall det byggas här!
Björn O. Svensson
Privatperson
Ronneby