Det borde vara förbjudet med pälsdjursfarmning

Minken på pälsfarmen lever i en ståltrådsbur. Att någon kan tro att ett djur skulle trivas i en ståltrådsbur är obegripligt. Man kan tycka vad man vill om djurhållningen inom lantbruket men inga djur där förutom hönsen sitter i bur. Lantbruksdjuren är dessutom domesticerade, flockdjur och ej rovdjur. En typ av djurutnyttjande rättfärdigar dock inte en annan. Päls är ett onödigt plagg och det lidande djuren utsätts för står inte i proportion till nyttan.
Majoriteten av alla människor har ju insett att det är fel att ha höns i bur. Varför skulle det då vara mer rätt att hålla pälsdjur i bur?

Det är bara att läsa branschens tidskrifter för att se vilka stora problem som finns med till exempel beteendeproblem som pälsbitning, svanssugning och svansbitning och monotont upprepade rörelser (stereotypier) och sjukdomar som valpsjuka, pseudomonasinfektion, salmonella, botulism, virusenterit, tarminflammationer, anemi, plasmacytos. En del av dessa sjukdomar blir djuren vaccinerade emot. Detta har krävt ytterligare djurlidande i form av djurförsök.

Närheten till andra minkar anses dessutom vara den mest betydande stressfaktorn eftersom minken är ensamlevande i vilt tillstånd. Stressnivån är så hög att det händer att modern biter ihjäl sina ungar.
Man får förutsätta att det som står i branschtidskriften är korrekt. Jag har svårt att tro att de själva skulle överdriva problemen.

För att kunna hantera minken behövs tjocka handskar och griptänger, vilket knappast hade behövts om minken varit domesticerad. Minken är till skillnad från lantbruksdjuren ett ensamlevande rovdjur. Vår tamhund är ett flocklevande rovdjur som vi haft i vår närhet i cirka 15 000 år och trots en medveten avelsinriktning mot lätthanterliga djur har den kvar sina ursprungliga beteenden, så varför skulle minken som vi haft i fångenskap i cirka 90 år och där man dessutom inte avlat på dessa egenskaper, kunnat bli domesticerad? Pälskvaliteten har inget att göra med trivsel utan beror på avel och foder. Brist på vatten är något flera instanser påpekat. Under varma somrar har det till och med hänt att minkar dött av värmeslag.

Om tillvaron är så god som pälsdjursnäringen framhärdar varför har då en stor del av djuren magsår? Varför dör pälsdjur av fettlever och/eller fettnjure under sin korta levnadstid? Varför är valpdödligheten 15–30 procent? Varför får pälsdjur drabbas av diarréer på grund av otjänligt foder? 
Svenska veterinärsällskapet har i flera rapporter kritiserat den nuvarande minkhållningen på grund av bristen på vattenbad och på grund av de stereotypa beteenden som minkarna uppvisar.

Att vi har vildmink i Sverige kan vi ”tacka” pälsdjursfarmarna för. De vilda minkarna härstammar nämligen från minkar som rymt från pälsdjursfarmerna. Eller möjligen släppts ut. Det var nog inte helt ovanligt att farmare släppte ut dem under andra världskriget på grund av brist på mat.
Pälsdjursfarmning klassas som miljöfarlig verksamhet bland annat på grund av att grundvattnet förorenas av de höga halterna fosfor och kväve som kommer från djurens avföring.
Utvecklingen går framåt och det vi behövde på stenåldern behövs säkert inte i dag. Det gör det definitivt inte när det gäller pälsprodukter.

Hur skulle det kunna vara en rättighet att ta en medvarelses liv för någonting som inte är livsviktigt för oss? Vem skulle ha gett oss den rätten?
Förbjud pälsdjursfarmning!

Gunnel Petersson