En skräckslagen flickas tankar

Medan de andra studenterna var ute och söp var jag hemma och firade min framtid med familj och vänner.
Medan andra ungdomar var ute och slogs på dagen var jag på jobbet eller i skolan. Medan andra i min ålder var alkohol- påverkade och slogs igen på natten var jag hemma och läste boken ”Mor gifter sig”.
När det skrivs om ”kriminella invandrare” får jag hemska blickar från ”svenskar” när jag går ner för gatan.
När höger/vänster-extremister var ute och demonstrerade och vandaliserade, läste jag om de olika politiska ideologierna för att ha en aning om vad jag ska rösta på i det kommande valet.
Jag vet att pennan är vassare än kniven.
Jag vet att det finns lagar och regler, som jag följer tacksamt och kärt! Ändå blir jag pekad på och hatad.
Jag har sommarjobbat, jag ska börja studera och jag vill ta hand om mitt land; Sverige. Även om jag inte är född här, så är Sverige det enda som jag kallar för hemland.
Bara för att några inte är lika glada och tacksamma borde inte jag straffas.
Jag är en bra individ, en bra ungdom. Hata mig inte, skräm mig inte.
Framförallt var inte rädda för mig. Jag är en människa, jag har drömmar och mål. Jag vill ändra på orättvisorna i världen. Jag vill älska och älskas av mina medmänniskor.

Från en skräckslagen flicka